svensk blogg #8
Kort om igår kväll:
Jag hade tur med hur vi fick plats att sitta, vi satt med andra finländare och hade det riktigt trevligt. Jag var inblandad i många diskussioner (bl.a. om hur det skulle löna sig att börja studera medicin i Dorpat som pappas kollegers barn, goda råd haglade över mig). Alldeles god mat och endel vin och sedan lite dans tillslut.
Observerat:
1. I bordet satt tolv stycken. Fifty-sixty, svenskar och finnar. Till huvudrätten hörde det två glas rödvin. Alla finnar hade druckit upp sitt vin så att det andra glaset kunde fyllas på så att man faktiskt fick sitt andra hela och inte ett andra halvt. Alla svenskars första glas blev bara lite påfyllda.
2. I tåget/ormen som började på dansgolvet fanns inte en enda finne, förutom mamma som blivit uppbjuden av en svensk.
Mellan förrätten och huvudrätten visades en liten musikal som gjorts av fyra svenska psykoanalytiker. Jag förstod inte så mycket, men det var roligt att se den härligt amatörmässiga föreställningen där ingen kunde sjunga riktigt rent. Mycket insideskämt som jag kanske inte riktigt förstod, men det var roligt att skratta åt vad de andra skrattade åt. "Vill du att jag skall mata dig med tolkningar?" och "Patienten: Är det dig du vill att vi skall tala om" och alla gapskrattade.
Jag tycker att det kräver lite mod och gott självförtroende för att man skall gå upp på dansgolvet med sin pappa (som inte kan dansa över huvudtaget) och dansa till Waterloo.
Tittade imorse på Friends-delen The one where Paul is the man. Helt SJUKT bra! Har hela morgonen gått omkring och sjungit "I'm just a love machine HUGUAHHHHHH". Och så blir man så glad då det i slutet av avsnittet kommer fram att Chandler skall fria till Monica. Uj, jag blev alldeles gråtfärdig, det är så fint.
Nu måste jag packa. Sen åker vi om ett par timmar.
Jag hade tur med hur vi fick plats att sitta, vi satt med andra finländare och hade det riktigt trevligt. Jag var inblandad i många diskussioner (bl.a. om hur det skulle löna sig att börja studera medicin i Dorpat som pappas kollegers barn, goda råd haglade över mig). Alldeles god mat och endel vin och sedan lite dans tillslut.
Observerat:
1. I bordet satt tolv stycken. Fifty-sixty, svenskar och finnar. Till huvudrätten hörde det två glas rödvin. Alla finnar hade druckit upp sitt vin så att det andra glaset kunde fyllas på så att man faktiskt fick sitt andra hela och inte ett andra halvt. Alla svenskars första glas blev bara lite påfyllda.
2. I tåget/ormen som började på dansgolvet fanns inte en enda finne, förutom mamma som blivit uppbjuden av en svensk.
Mellan förrätten och huvudrätten visades en liten musikal som gjorts av fyra svenska psykoanalytiker. Jag förstod inte så mycket, men det var roligt att se den härligt amatörmässiga föreställningen där ingen kunde sjunga riktigt rent. Mycket insideskämt som jag kanske inte riktigt förstod, men det var roligt att skratta åt vad de andra skrattade åt. "Vill du att jag skall mata dig med tolkningar?" och "Patienten: Är det dig du vill att vi skall tala om" och alla gapskrattade.
Jag tycker att det kräver lite mod och gott självförtroende för att man skall gå upp på dansgolvet med sin pappa (som inte kan dansa över huvudtaget) och dansa till Waterloo.
Tittade imorse på Friends-delen The one where Paul is the man. Helt SJUKT bra! Har hela morgonen gått omkring och sjungit "I'm just a love machine HUGUAHHHHHH". Och så blir man så glad då det i slutet av avsnittet kommer fram att Chandler skall fria till Monica. Uj, jag blev alldeles gråtfärdig, det är så fint.
Nu måste jag packa. Sen åker vi om ett par timmar.
Kommentarer
Trackback
