Nehe.

Jag hade en så bra dag. Sen. Kom mailet.
 
Kantitenten, back on.
 
Nu vill jag säga fula saker. Riktigt riktigt fula saker. För först får de inte tenterna rättade förrän två dar innan första omtenten. Sen säger de, tre veckor innan andra omtenten att nää, ni får vänta till januari, ni har annan undervisning då. Så jag, som läst i en vecka, slutar läsa, försöker ställa om och njuta av sista sommardagarna. Vilket tog ett par dagar. Sen så får vi idag, en vecka innan tenten, veta att joho, visst flyttar de på undervisningen. Och om jag misslyckas igen så vet jag inte vad jag ska ta mej till. Inte för att det skulle vara så farligt i sig, men för all energi som gått åt till att förbereda sig för att börja läsa, läsa, vara arg, och nu vara arg igen.
 
AAAAAARGH.

UUSELT

Ännu idag är jag på riktigt uselt humör. Jag försööker tänka på att dagen nog kommer att ta slut (bara 9 timmar jobb kvar), att jag åker utomlands imorgon, att stressjobbdagarna nästa vecka nog kommer att gå bra (mina sista jobbdagar, på bortaplan). Och att min syster och jag räddade världen igår och fick rosor på köpet. Och att mitt hyreskontrakt nu är förlängt med ett år och att mina hyresvärldar är ungefär världens trevligaste. Och att de finns de som lever ett obehagligare liv med större problem.
 
Jag försöker verkligen. Lite i alla fall.
 
 

oron

Fästingar är ena spontana jävlar. De sitter där på grässtrået och kör sitt eget rejs och så KLAMP går någon förbi och PANG hoppar de, utan att tveka.
 
Sen är det ironiskt och jättejobbigt att dom ska smitta folk som är mest oroliga med skit.
 
För tillfället förmår jag inte gå och träna, inte vara hemma. Att läsa känns oöverkomligt jobbigt. Jag vill tröstshoppa, sitta på kaffe, vara hemma hos familjen och gräva ner mej en stund.

dagen-innan-morkkis

Jag har aldrig varit så oförberedd som inför tenten imorgon. All köpt motivation i världen hjälper inte efter en nio timmars morgontur. För tillfället känns allt mest hopplöst och onödigt. Det pågår en kamp inom mig där jag tvekar mellan att klä mig i pyamas, knäppa på TVn och somna och att kämpa mig igenom en sida påståenden till. Och sedan en till. Och en till.

Det som förstås är mest skrämmande är min reaktion imorgon när tenten ligger där och jag inte kan skriva ner en enda vettig mening. För tänk om jag blir jätteledsen? Och jättebesviken. Och jättearg på mig själv för att jag inte kan nånting. Då är det skönt att veta att efteråt finns en midsommar att fira med folk, som, om möjligt, vet ännu mindre om (måst jag tillägga mänsko-?) medicin än jag. Fast det hjälper ungefär lika lite som karkkin just nu.

två dagar

Hittills har jag kunna ta det ganska lugnt det här med kantitent. Men sen idag kom stressen, ångesten, rädslan, det dåliga humöret.

Extra överraskande stressmoment hjälper inte.

hon kan nog den där mamma

Som slut på en riktigt skräp dag kom jag hem till mamma. Hon sa "ta bilen", värmde soppa och dukade fram ost och bröd. Sen körde jag iväg i solnedgången, lyssnade på klassisk musik på Vega och tänkte att imorgon, imorgon åker vi. Och det blir nog bra.

sömnskuld

Jag hade inte helt räkna med att vakna till vinterlandskap idag.

Inte kom jag heller ihåg att jag måste få en engelskauppsats klar (gjord) idag. Eller hur energikrävande allt känns då man är trött på bibban.

Jag har på känn att de blir en tung dag idag.

flunssa #2

Igår skulle jag skriva ett hurra-för-mej-för-nu-är-jag-frisk-och-ska-träna-så-satan-inlägg.

Gissa vem som vaknade med ont i halsen i morse.

Och jag kan inte ens tröstäta fastlagsbullar.

Nä fyn fan. Inte är det lätt när det är svårt.

lite djupare ner

Fast sen hände det nåt som gjorde att det blev ganska mycket svårare att ta sig ur melankolin.

Äh.

puh

Jag är nere i ett melankolidike, i nån form av sen vinterdepression eller tidig vårdepression. Eller kanske jag har tappat bort mig i en Melissa Horn-låt.

Jag återkommer då jag har kivogare saker att skriva om.

det skulle ju lätta. snart.

Idag är det en sån där dag.

Men det hjälpte när någon frågade vad det var och att man fick berätta och att det erbjöds hjälp.

Jag är bara så fruktansvärt medveten om stressen som ligger i bröstet och gör sig påmind var tionde minut.

...inte ser förbi tenten

Idag kan jag inte riktigt se fram emot imorgon. Tentläsandet förstör allt. Jag kan liksom inte se förbi tenten. Det känns lite som att ingen utomstående förstår hur mycket och hur jävligt det är med att läsa till våra tenter. Det funkar liksom inte med det där att ta på talang. Eller att stressläsa kvällen före. Eller att ens läsa två timmar per dag en vecka före.

Snart ska jag flytta pengar från sparkontot. Då blir jag kanske lite gladare. Här skall det inte sparas.

...analyserar trötthetsdöden

Det är nog inte så mycket det där att man är trött, det är mera den förtvivlan som dyker upp när man vet att följande natt också blir kort som gör att man dör inombords.

Annars verkade det som att hela världen (kanske inte Danmark) hade en trött och dålig dag igår.


...inte orkar

Ja, Den kom ju ifatt mej också, Höstflunssan. Särskilt försiktig har jag ju inte varit, men jag trodde ändå att jag skulle ha kunna undvika Den.

Man kunde tänka: nu när jag är sjuk kan jag ju inte gympa, så då har jag ju massor av tid över för att laga t.ex. makaronilåda och vispgröt.

Sen känner man efter och märker att man faktiskt inte har ork att göra annat än fryspizza.

...måste bromsa in

Jag har lite gått in i en vägg. Inte någon stor orubblig betongvägg, snarare en av myggnät, men i alla fall. Och det är alldeles för tidigt på hösten för det. Jag jobbar för mycket, läser för litet, saknar min utbytesäventyrare och låter det störa mig att det blir mörkare och mörkare.

Då måst man kanske skippa festen ikväll, sova ordentligt istället och tänka på att himlen inte ramlar ner ifall Göteborgarna inte får värdens bästa mat av världens gladaste och piggaste värdinnor om en och en halv vecka.


...fick en släng av PTD

Jag trodde att det svåra skulle vara att orka med allt härjande och sömnbristen på turnén, men det svåra kommer ju nu, efteråt.

Tröttheten tynger på och jag känner mig extra dålig idag på alla sätt och vis. Jag känner mig dum och tar personligt alla andras besvikna kommentarer om att 15 poäng i tenten är helt skit.

Att sen sitta och försöka läsa nåt på finska om Finlands perusterveyshulotojärjestelmä gör inte en enda sak bättre, då man tänker på alla finnar som får läsa det här på sitt modersmål.

...är lite rädd

Det finns inget så hemskt som då man skrämmer sig själv med hemska tankar. Igår hjälpte Friends och Pleppo och Salem, men idag har jag inte tid med sånt.

...nådde boilingpointen

Alltså kan man BLI mer störande?

Jäveln som suckar högt och ofta, andas genom munnen, klampar då han går har börjat tugga tuggummi! Med öppen mun. Smask.

Jag måste komma ihåg öronpropparna imorgon. För tillfället klampar jag demonstrativt iväg och byter plats.


...inte tänker läsa i fortsättningen

Man läser inte något på en tent för att man inte hinner, tenten går inte bra, men man lyckas komma igenom den med ett halvt poäng. Skulle man inte ha kommit igenom den, blir man inte så sur, då man vet att man inte hann läsa.

Man läser på en tent, för att försöka komma igenom kursen. Tenten går ännu sämre än den föregående. NU blir man sur om man inte kommer igenom.

Slutsats: läs inte på tenten så behöver man inte bli besviken. Särskilt inte på kemitenterna.

...snorar sig igenom dagen

Detta blir ett litet klagoinlägg:

Imorgon skall jag
1. skriva en tent
2. lämna in veckan fysikuppgifter
3. ha kemiuppgifterna gjorda
4. inte vara snorig och täppt mera!

Det sista med ett utropstecken. Snuvan innebär att allt det där blir liiite jobbigare att göra idag. Det roligaste idag blir antagligen att rita koffein i ett datorprogram som jag inte vet hur jag skall använda.

Så fort allt det här trista är gjort, så skall jag
1. gå och snulta på Studia Generalia i Gymnasiet
2. chilla
3. gå på konsert
4. chilla

Mera utropstecken!

Irritation.

Tidigare inlägg
RSS 2.0