dagen-innan-morkkis
Jag har aldrig varit så oförberedd som inför tenten imorgon. All köpt motivation i världen hjälper inte efter en nio timmars morgontur. För tillfället känns allt mest hopplöst och onödigt. Det pågår en kamp inom mig där jag tvekar mellan att klä mig i pyamas, knäppa på TVn och somna och att kämpa mig igenom en sida påståenden till. Och sedan en till. Och en till.
Det som förstås är mest skrämmande är min reaktion imorgon när tenten ligger där och jag inte kan skriva ner en enda vettig mening. För tänk om jag blir jätteledsen? Och jättebesviken. Och jättearg på mig själv för att jag inte kan nånting. Då är det skönt att veta att efteråt finns en midsommar att fira med folk, som, om möjligt, vet ännu mindre om (måst jag tillägga mänsko-?) medicin än jag. Fast det hjälper ungefär lika lite som karkkin just nu.
Det som förstås är mest skrämmande är min reaktion imorgon när tenten ligger där och jag inte kan skriva ner en enda vettig mening. För tänk om jag blir jätteledsen? Och jättebesviken. Och jättearg på mig själv för att jag inte kan nånting. Då är det skönt att veta att efteråt finns en midsommar att fira med folk, som, om möjligt, vet ännu mindre om (måst jag tillägga mänsko-?) medicin än jag. Fast det hjälper ungefär lika lite som karkkin just nu.
Kommentarer
Trackback
