hon som

Jag har tråååååååååkiiiiiiiiiiit! Har kollat facebook, läst afrikabloggen och e-mailen. Lillebrodern sitter i TV-rummet och spelar med en kompis så jag kan inte titta på TV. Jag har just läst slut Linda Skugges bloggbok och har inte egentligen någon lust att börja på någon ny bok. Där ute är det vackert väder så man skulle kunna gå ut, men och göra vadå? Blä. Jag har precis så tråkigt som jag gör det. Min räddning för tillfället är kaffekoppen här bredvid.

Igår var det däremot inte lika tråkigt. Tränade duktigt på morgonen, fast morgonmålsenergin räckte inte riktigt till för att springa så länge som jag skulle ha velat. Jobbet var okej och sedan var det projekt: ta ut sig på stan och njut av konstens natt. För en gångs skulle ville vi se lite konst också.

Vi började ändå mindre konstigt med Jazz-pickniken vid Tölöviken, dvs. ett par öl på en pressenning med en massa tölö-elever. Man märkte så tydligt att vi var lite äldre och att ett generationsbyte ägt rum (för att poängtera hur gammal jag är). De flesta där var ju gymnasie-ettor och tvåor och så några abir. Det var helt trevligt och jag pratade med en söt.

Klockan tio hade vi tagit oss till Café Carusel där det var visning av norska och finska kortfilmer. Alla filmer var hujsigt inspirerande.

Efter lite musik i Esplanadparken av bl.a. Zarkus gick jag hem, medan de andra ännu gick vidare till Glaspalatset.

Jag är nöjd med kvällen.

På eftis igår då det var bara fem kvar lekte de att de var fattiga från den sista tiden. De fick bara äta bröd och soppa. Jag gungade och tittade på.