hon som

Hälsningar från Östgötagatan, Södermalm, Stockholm, Sverige.

Båtresan hit gick bra. Vi fastnade ganska ordentligt i hytten framför datorn och tittade på Friends. Somnade. Vi åt på Maxim. Det var sådär allmänt bra fiilis, trots att det blev lite jobbigt hungrit mot kvällen, före middagen. Det var avslappnat och trevligt. Lite lyckliga familjen över det hela då vi satt och skrattade vid maten och andra, tystare sällskap, tittade på oss. Väl på hytten efter maten lekte pappa Celine Dion med en spiderman-fläkt blåsande i sitt ansikte, och vi sjöng alla My hart will go on. Hemskt roligt.

Sov gott och åt gott morgonmål (typ rom, lax, melon, croissanter och brieost) på samma restaurang som kvällen innan.

Stockholm är vackert. Och svenskar är så söta. Och modemedvetna. Man ser en så stor skillnad, särskilt på männen.

Vi bor på Söder i en hyrd lägenhet. Vi tog en promenad här tidigare idag och tittade, och det verkar vara en mysig stadsdel. Fullt med caféer med omatchande fotöljer och massvis av små designbutiker med vintage och seconhand. Har kommit fram till att vintage nog inte riktigt är min grej. Jag är helt enkelt inte så bra på det där att fynda och se vad som skulle löna sig att prova på. Det är min syster och mamma. Inte riktigt min stil heller. Trivs bättre i mer klassiskt skurna kläder. Lite skönt att inte bo alldeles i centrum, då det där lättare att här hitta trevligare, mer antituristiga ställen.

På väggen mitt emot vår ytterdörr står det Karin ♥ Johan = SANT!

Vi satt här och lyssnade på Björn Rosenström. Om muffins och om Egons födispresent. Hysteriskt roliga.

Pappa tror att vi såg Jan Guillou då vi satt på ett café. Teemu Selänne var på vårt café på fredagen. Han åt sallad.