hon som

Skulden har vi alla, skulden har vi alla, men ingen har sin regattaoskuld kvar. O e den nån som har den, så kommer vi o tar den, vännerna från Lärkan. Och några andra, mindre lärkiga.

O första gången var väl som ja förväntade mig, fast lite bättre. Mysigare. För att få en helhetsbild kan ni läsa Toonis blogg, för där finns allt ganska kronologiskt beskrivet.

Min regatta började lite stressigt, då jag på förmiddagen fick halvspranga till tågstationen. Svettades som en gris då det var nästan 30 grader ute. Valde förstås fel kö då jag köade efter tågbiljetter, och då jag sedan hade sex minuter på mig tills tåget skulle gå så ställde jag mig i kaffekön. Hann till tåget, men det var ju fullbokat då alla var påväg mot regatta samt Ruisrock, så det blev att sitta i en svettig korridor. Men det var helt bra fiilis på tåget trots hettan och trängseln.

På regattan hände ju sen diverse grejer (faijor). Vi började med mat hos Hon som har lande där och fortsatte sedan på kvällen på Lejonstrandens klippa, där vi alla samlades för fri samvaro. Var lite för stationerad där och det kändes i något skede väldigt trist då jag inte rörde på mig och träffade andra bekanta. I nåt skede flyttades karonkan till statyn som sedan blev vår bas (tillammans med typ alla andra).

Det var nu sådär som det är, en massa människor varav man känner de flesta och man pratar om ungefär samma saker med alla; hej, hur e de? när kom ni hit?, va ska du göra nästa år?, var ska ni sova? Ganska många döda timmar då man bara stod. Hade väntat på att Han som redan gått armén skulle komma, men fick sen aldrig riktigt chansen att prata med honom. Han verkade nu sådär på flykt undan mej (eller?) och ens självförtroede växer inte av det precis. Så nja. Ingen flax denna gång. Man hade inte egentligen lust att ge upp och gå och lägga sig, men allt kändes lite onödigt framåt småtimmarna.

Kvällen räddades ändå av att sedan sitta någon timme vid vattenbrynet på klipporna med pojkarna (som man återfunnit efter många om och men) och det kändes bra eftersom det ju var med dem man ville vara. Lite tröstande av sådana som var olyckliga, men också lite famnsittande och lugnt pratande. Tack och lov sov vi på båt i hamnen, så att vi inte behövde gå långa vägar hem.

Kvällens wtf-händelser:
1. Han som stulit en (två) cykel föll ner från ett träd och skadade ryggen. Frågan varför klättrade du upp i ett träd kunde ingen svara på.
2. Jag klippte Mr. Mars' hår (hah, alla springer till sin ABI-kalender och kollar vem det nu sen var). Aldrig hade jag trott att jag skulle stå på en strand och raka av den killens hår!

Regattan fortsatte på lördag, då vi steg semitidigt upp på grund av tävligar som skulle tävlas med båten. Riktigt riktigt seglingssjuk blev jag på morgonen då man satt på båten i den lätta brisen och såg på båtarna och havet. I det här skedet skall jag kanske berätta att jag såg en båt som hette Aina (som lär ha kommit nästsist i tävlingarna). Jag känner en båt.. (jojo, jag vet att det är en bot.. men ändå, lite coolt). Sen hände inte så mycket. Vi fick vårt kaffe, satt på stranden, åt, satt lite på stranden igen, denna gång med Slitz, och däremellan oändligt mycket promenerande.

Regattan slutade för vår del på eftermiddagen med en skjuts till Lövö, där det chillades framför TV och i bastu ännu några timmar innan hemfärd. Skjutsen från Hangö var full av skrikande, klagande, sjungande av diverse Eurovisionslåtar (uno, a breakingdance..., allas vår Leto svet, Norges låt med koreografi) och läsandet av den Finlandsvenska kontakten.

Imorgon fo di. Är lite kluven inför det. Kommer nu inte att träffa dem på ett par eller tre veckor, vilket ju egentligen inte är så farligt, men hur mycket insides kommer de inte att ha sedan då de kommer på permis. Är också lite sådär spänd och förväntansfull som om det var jag som skulle åka in. Hoppas att de kommer att ha det bra.