hon som

Blir så ledsen av den här datorn. Den vägrar fungera. Förstår inte att pappa envisas med att ha den kvar då den kommer att braka helt vilken dag som helst. Man blir sur av mindre...

Det är konstigt det där med avundsjuka. Och jobbigt framför allt. Fast ännu jobbigare är kanske ändå det att man får så dåligt samvete för att man ÄR avundsjuk. Förra gången jag hade avundsjuks-kris talade jag till stolen. Men den möjligheten har jag nog inte nu. Fast det nog skulle behövas.

Tänk om jag bli den enda av oss utan studieplats. Okejokej, en av oss fick ju inte heller sin, men hon hade ju inte räknat med det och sade att fast hon skulle komma in på skolan så skulle hon ta mellanåret. Och hon har Schweiz-jobbet. Och det verkar lite som om de flesta andra skulle få någon sorts plats, om de sökt. Och nu ÄR det ju lite orättvist att hon fick studieplatsen (inte för att på något sätt försöka ifrånta henne hennes glädje, för hon ÄR smart och alldeles jättevärd platsen), då hon ju läste lika mycket (litet) som jag, och var inte heller särskilt motiverad. Kommer inte ifrån den där kumpen i halsen, fast jag skulle vilja. Kanske i morgon. Tycker inte om mej själv idag.

Vi har gjort hushållsarbeten här hemma. Bykat, diskat och städat.  

Trodde inte att det skulle bli en sådan här dag...