hon som

Har haft ett så roligt veckoslut!

På fredagen var det MAOL-inlämning och det slutade ju sen med att jag satt i skolan i en och en havl timme och alldeles jättemedvetet boikottade kemmaläsningen. Jag satt med Hon som också skriver kemi och sedan kom den tredje av oss som skall på thoraxprepkurs och vi satt och åt skolans utsökta vegesås med ris och talade om hur vi så inte skulle orka läsa. Det var så svårt att slita sig från det och ta sig till bibban efteråt.

Jag hade drömt om fotiskillen den natten och jag hade lite lust att ta mig en titt på honom. Då timmarna börjat efter lunchen gav jag upp och skulle just gå och klä på mig då han kom emot mig i korridoren. Jag blev blixtsnabbt alldeles knallröd i ansiktet och vände på klacken och sprang snabbt som bara vad till Henne och skrattade hysteriskt. Suck. Lixom grow up!! ("Sano p, sano i...")

Tog tåget till stan med Hennes kompis på ettan och kompisens (?) pojkvän och det var också alldeles otroligt roligt. Han är så rolig! Vill ha hans 22-åriga bror! Kanske..?

På bibban gick det alldeles bra. Jag hittade ett par biollarelaterade rolisar:

Cyanidjon, men även cyanvätegas
inhiberar enzymet cytokromoxidas
genom att bilda ett kopparkomplex
varpå andningen upphör och livet släcks

På tal om DNA var en klurig fråga ställd. Får man allt sagt med bokstäverna CAGT? Jag tror påriktigt att jag kommer att lära mig något av detta! Så svårt att skriva cytokromoxidas. Eller är det? Nu är det lite gulligt då läroboksförfattare har humor!

Fredagkvällen hade jag egentligen tänkt tillbringa hemma, men det blev en barnvaktskeikka i Grani istället. Helt okej. Flickan tog det mycket lugnare än tidigare och vi tittade på Simpsons och åt apelsin. Efteråt drack jag ett glas vin med flickföräldrarna.

Lördag morgon ringer väckarklockan halv sex och det bär av med nyladdad mysmusik (usch, man skall nog egentligen inte ladda ner!) till Böle där en trött Hon som också skriver kemma och en ännu tröttare Hon som är rödvit väntar. Vi hittar The kock och vi kör iväg någonstans ut i skogen, typ Nurmijärvi, på YLE-läger, där nya barn utbildas till de fantastiaka FST5-programmen Station-T och Loppshop. Vi flickor är allmänt kallade för köksor.

The kock var söt men otroligt bitter (bittee). Han måste ha tänkt högt om oss tre flickor som bara skratta åt precis allt (hajoo/söndee) och pratade ett konstigt språk (en blandning av svenska, finska, engelska, tyska och graniska kryddat med de mest specifika ljudeffekter). Men jag har inte skrattat så mycket på så länge och jag måste bara säga att Hon med kemman är hysteriskt rolig. Mat blev det också lagat emellanåt men det var nog otroligt lättförtjänta pengar. På kvällen var det bastuabileet med limu och chips och lite vila från skrikande, hungriga ungar. Vi gick och lade oss då ungarna (och Loppshophuliganen, en helt otroligt jobbig/rolig/energisk blandning av Han som var Madonna och Han som är från Vihtis då de är som värst. Upphöjt i kubik.) hade sjungit klart Singstar. Vi var så trötta, men det slutade ändå med att vi låg och pratade jättelångt in på natten. Så går det väl då man inte setts på länge.

Fast får bittra kock verkade fullständigt fed up med allt som har med fniss, finlandsvenskhet och livet att göra så märkte man nog ändå att han inte hade allt för mycket emot oss. Han lärde oss diverse kockgrejer och talade till och med lite självmant med oss i bilen påväg hem (vi baa foo) efter söndagsmorgonmålet. Det var en kille vi antagligen aldrig kommer att se igen. Eller vad vet man?

Jag har (efteemid)dagen framför mig. En (eftreemid)dag av ångestfylld panikläsning. Jag är trött men lycklig på grund av mina underbara flickvänner och försöker att inte tänka alltför mycket på realtvåan. Tror att ja har lust att läsa nå fan! Svårt, då dagen är den där dagen som man msået lära sig allt det där som man då tänkte att man måste lära sig sen!