vilken är sannolikheten för att en piruett skall lyckas?

Såhär efteråt så tänker man tillbaka gå gårdagens stress på bibban och på hur onödig den var. Inget jag räknade igår skulle ha hjälp mig idag. Å andra sidan skulle min dag nog inte ha varit mycket stressfriare om jag bara skulle ha gjort ingenting här hemma. Gav ändå upp ganska snabbt som tur är och hade ett par timmar vila hemma innan månadens (årstidens?) högkulturpläjäys: Törnrosabalett på operan!

Jag kan nog inte tänka mig något bättre sätt att slappna av och tänka på annat än gårdagens föreställning. Det var ett pastellfärgat spektakel (på ett bra sätt) och hela jag njöt av allt det ljusröda, -blåa, -gula och turkosa som åkte omkring på scen. Hur vackert kan det inte bli med 20 flickor på scen med klänningar i grönt och rosa glitter och tre meter i diameter stora starkt ljusrösa rosor på kanterna. Det går inte att beskriva. Tänk: gräddkaka, men just så mycket att det inte ännu är äckligt.

För att lite recensera: För det visuella 10++. Dansarna var också bra och koreografierna högklassiga och underhållande. Det som lite fick mig att rynka på pannan var hur föreställningen var uppbyggd. Tyngdpunkterna var underligt placerade. Alla de där för sagan typiska vändpunkterna (det att prinsessan sticker sig på rosen och somnar, det att prinsen fightar mot elaka häxan och det att prinsessan vaknar upp igen) var väldigt snabbt undanfixade och man hade satsat mer på dopet i början och balen i slutet då allt var bra igen. Det var ju en barnvänlig balett, så jag förstår om de har varit tvugna att lite skära ner för att det inte skall bli så långt, men de tog bort på helt fel ställen enligt mig. Danserna förde inte sagan vidare utan det dansades helt omotiverade danser (fast de ju nog ofta var väldigt bra)! Det som också irriterade mig lite var att solodansarna alltid tackade för publikens applåder. Det tog bort av sagostämningen! Tycker annars också att de där solostyckena är lite trista. Det är ingen symmetri i dem. Det är mycket mäktigare med stora massdanser!

Trots att dansarna antagligen befinner isg i en av världens tuffaste branscher så avundas jag dem så otroligt mycket då de dansar där uppe framför alla människor i publiken. Jag har svårt att tro att det finns yrken som belönar lika mycket i den stunden.

Jag satt hela föreställningen och njöt. Ögongodis var vad det var.

Det har hittills ännu inte varit så koncentrerat i gympasalen som det var i morse den första en och en halv timmen. Ingen steg upp och gick på wessan eller gick efter papper eller vatten. Alla satt och skrev så att pennan glödde. Jag satt alla sex timmar idag. Vet inte om det hade varit någon skillnad ifall jag lämnat upp en halv timme tidigare, men jag hade svårt att bestämma mig vilka uppgifter jag skulle lämna in. Jag vågar igen inte tippa på något. Det skulle vara så olyckligt om jag sedan hoppats på för mycket. Det verkade ändå vara ett lite oroväckande lätt prov. Hatar sannolikhetsuppgifter!!

På måndag talade jag i telefon en ganska lång stund. Det var ett alldeles bra samtal och jag var på gott humör efteråt. Jag märkte till min förvåning hur mycket jag saknar att ha någon att tala sådär med i telefon. Jag tänkte en stund på Han med systern, för han var jättebra på att tala i tfn. Borde ringa honom annars också här i nåt skede och prata lite. Eller borde... vill!

Saker som gjort dagen lite bättre:
1. I spåran såg jag ett par som hade varir i butiken. De hade sina varor i biopåse.
2. Piruetterna på dansen gick bra idag. Jag klarar fortfarande ändå inte av dem år vänster.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0