...är irriterad
Det skulle ha kunnat bli en bra dag, men jag har bara irriterat mig över småsaker hela dagen. De började med att det inte fanns något annat än äppelmos i kylskåpet i morse. Äppelmos och en torr tunn ostbit av en sort som jag inte ens tycker om. Åt gröt och rågbröd med smör.
Så satte på mig mina ABI-verkkare, satte mig med en kopp kaffe i fotöljsoffan i vardagsrummet, tog den ljusröda markeringstuschen i vacker hand och började läsa. Huj vilken flashback det var. Och läsningen gick väl okej. Irritationen kom då jag lite fastnat på kolhydraterna och dur disackariderna binder sig med någo α- och β-bindningar och jag annars också blev lite irriterad på hur boken förmulerar vissa grejer.
Pappa ringer plötsligt och säger att han kommer hem nu, för han skall visa mig hur hans cykel fungerar och säger att jag skall föra den på reparation. Vi hade talat om att jag skulle föra den någon dag, men det irriterade mig att han inte frågade mig om jag hade något annat för mig, utan bara antog att jag inte hade bättre att göra. Jag skulle ändå ha slutat läsa inom 20 minuter, men jag hade haft som mål att läsa tre timmar enligt 45-15 minutersprincipen, och nu uppnådde jag inte tre hela timmar.
På verkstaden fick jag inte tala svenska som jag trott och gjorde bort mig då jag inte alls visste vad som var fel på hjulet och vad osm skulle bytas och så sade jag "pyörä" istället för "rengas" och allt blev bara fel.
På jobbet var en unge riktigt irriterande och skulle bara sura hela jävla tiden.
Hemma fick jag meddelande att det skulle behövas barnvakt på onsdag. Jag hade redan lovat gå på torsdag (för då har min syster pilates) och så blir det antagligen på fredag också. Men nej, hon (systern) kan inte gå för hon och hennes pojkvän har två-årsdag. Okej, en stor dag, och det finns en chans att jag bara är bitter, men det att hon inte alls ville hjälpa till (eller så kändes det) gjorde mig riktigt sur.
Pappa och jag var och köpte en cykel. En blå (för jag blev så provoserad av en ljusrött klädd flicka på förskolan som sade "det där är ju helt tokigt" åt en ledarkille som hade lilafärgat paraply, hon tyckte han borde ha blått eller svart istället) Helkama, som är riktigt fin. Men då vi cyklade hem visade det sig att sadeln inte ville hållas uppe, så jag cyklade hem med krokiga ben och kände mig som en idiot. Skall gudskelov ändå ditåt imorgon så jag kan gå via butiken, men ändå.
Här hemma igen var maten slut, så det måste lagas ny och ketchupen var slut. Strålkastaren som jag skulle behöva är antagligen på vinden.
Allt det här skulle ha kunnat vara riktigt små saker som inte gjorde något, men idag gick inget riktigt rätt.
Som tur fick jag ett telefonsamtal från Schweiz och så skall jag till den nya studerandens lägenhet i Tölö och måla väggar.
Så satte på mig mina ABI-verkkare, satte mig med en kopp kaffe i fotöljsoffan i vardagsrummet, tog den ljusröda markeringstuschen i vacker hand och började läsa. Huj vilken flashback det var. Och läsningen gick väl okej. Irritationen kom då jag lite fastnat på kolhydraterna och dur disackariderna binder sig med någo α- och β-bindningar och jag annars också blev lite irriterad på hur boken förmulerar vissa grejer.
Pappa ringer plötsligt och säger att han kommer hem nu, för han skall visa mig hur hans cykel fungerar och säger att jag skall föra den på reparation. Vi hade talat om att jag skulle föra den någon dag, men det irriterade mig att han inte frågade mig om jag hade något annat för mig, utan bara antog att jag inte hade bättre att göra. Jag skulle ändå ha slutat läsa inom 20 minuter, men jag hade haft som mål att läsa tre timmar enligt 45-15 minutersprincipen, och nu uppnådde jag inte tre hela timmar.
På verkstaden fick jag inte tala svenska som jag trott och gjorde bort mig då jag inte alls visste vad som var fel på hjulet och vad osm skulle bytas och så sade jag "pyörä" istället för "rengas" och allt blev bara fel.
På jobbet var en unge riktigt irriterande och skulle bara sura hela jävla tiden.
Hemma fick jag meddelande att det skulle behövas barnvakt på onsdag. Jag hade redan lovat gå på torsdag (för då har min syster pilates) och så blir det antagligen på fredag också. Men nej, hon (systern) kan inte gå för hon och hennes pojkvän har två-årsdag. Okej, en stor dag, och det finns en chans att jag bara är bitter, men det att hon inte alls ville hjälpa till (eller så kändes det) gjorde mig riktigt sur.
Pappa och jag var och köpte en cykel. En blå (för jag blev så provoserad av en ljusrött klädd flicka på förskolan som sade "det där är ju helt tokigt" åt en ledarkille som hade lilafärgat paraply, hon tyckte han borde ha blått eller svart istället) Helkama, som är riktigt fin. Men då vi cyklade hem visade det sig att sadeln inte ville hållas uppe, så jag cyklade hem med krokiga ben och kände mig som en idiot. Skall gudskelov ändå ditåt imorgon så jag kan gå via butiken, men ändå.
Här hemma igen var maten slut, så det måste lagas ny och ketchupen var slut. Strålkastaren som jag skulle behöva är antagligen på vinden.
Allt det här skulle ha kunnat vara riktigt små saker som inte gjorde något, men idag gick inget riktigt rätt.
Som tur fick jag ett telefonsamtal från Schweiz och så skall jag till den nya studerandens lägenhet i Tölö och måla väggar.
Kommentarer
Postat av: tooni
uj sånädäna dagar när allt bara känns irriterande e så jobbiga... tur att jag muntrade upp din dag lite i alla fall! :)
Trackback
