hon som

08 gick och 09 kom.

Vi startade bilen från Grani, jag på ep:n, och fick vänta i 40 minuter på vår vän konstnären. Ganska irriterade, men lättade över att han äntligen kommit, plockade vi upp den sjätte resenären och åkte bortåt. Resan gick snabbt, och efter en lång bit in i en mörk skog kom vi fram till ett mörkt ställe där det någonstans fanns ett par fina hus, en bastu och en massa glada vänner.

Vi bakade pizzor, gick i bastun, klippte två pojkars hår, sköt lite raketer i blåsten och kylan (sovsäcken räddade mig) och så vid midnatt, fortfarande ute i blåsten och kylan) korkade vi skumpan och kysste någon trevlig. Efter det blev det drinking game (fast det resulterade egentligen i att man drack mycket mindre, eftersom vi var så många, och därefter lite snack om det gångna året med ett par flickor (och kanske någon pojke).

Hela årets frustration kom upp till ytan i något skede, men det resulterade egentligen bara i att jag förstod vilka underbara ting som hänt under året. Det här var mitt och Hon som varit min preppisvän/min Lekisvän/min kaffekompis/min fiffiga vetmedstuderande/min vän som har en mamma som lagar världens godaste svampduchesse/min vän som är bra på allt:s år. Och det här var året av preppangst, det underbara kaffets åre, året då jag fick lära känna ett par underbara barn, både små och stora, som har blivit mig så kära, året då jag fick jobb och körkort och en resa till Genève. Och året jag blev student. Och jag blev så rörd av alla fina saker som hänt. För de här sakerna har betydelse. Och inte bara det att året saknat så mycket annat.

Efter den stillsamma gråtattacken med Han som jag inte kysste vid tolvslaget, mådde jag mycket bättre och kunde dansa lyckligt hela resten av kvällen. Folk droppade av så småningom, och vi sista gick och lade oss efter fem någon gång. Sov i de singla flickornas säng och låg och fnittrade till Milano-byxorna och de pojkar som ville ge oss sällskap och somnade tillsist snabbt och smärtfritt.

Morgonens brunch med bacon, ägg och juice till Bo Kasper och Eva Dahlgren var trevlig, och jag tror inte att någon annan än vi får sådant gjort. Städning och så småningom åkte vi iväg, en bil efter en annan.

Hemma fick jag romsmörgås (lycka!), men avstod från skumppan. Somnade redan klockan nio och väcktes tio-tiden av ett telefonsamtal från Fredrikshamn och jag visste inte om det var natt eller morgon, så det blev kort och jag somnade om.

Idag blir det kavaj-shopping med mamma, sedan pojkbarnvaktning och yoga.

Imorgon går bussen mot officersbalen rysligt tidigt. Mamma och jag är fortfarande inte överens om vad jag skall klä på mig halv sex på morgonen.