hon som

Precis som förra året, är jag alldeles för snäll då det kommer till barnvaktning. Jag är inte för snäll med barnen, men nog med föräldrar som ringer kvällen innan och säger att barnet blivit sjuk och frågar om jag kan tillbringa hela min dag med sjuklingen. Ifall jag inte har planerat program till dagen i fråga så tar jag emot jobbet. Trots att jag kanske hellre skulle ta en barnfri dag eller läsa. För jag vill ju hjälpa till. För mycket har det ändå blivit. Min räddning kommer i och med prepkursen, som ger mig skäl att säga i förväg att jag inte mer är ledig på dagarna.

Har i två dagar nu känt mig lite krasslig och nere. Två nätter med för lite sömn och för mycket barn med diverse snuvor. Inatt sov jag länge, men tydligen så var det inte tillräckligt. Känner mig väldigt instabil.
Är hungrig, men vill inte äta.
Är trött, men somnar inte.
Har tråkigt, men har ingen ork att göra något.
Saknar, men vill vara ensam.

Är ganska säker på att spelandet ikväll kommer att göra allt bättre, men eftersom jag är en dålig förlorare kan det också förstöra allt. Men ett dåligt humör är i så fall en följd av fel inställning, så det gäller att ha rätt inställning istället.

Jag säger bara haha år lillasystern. Hon skäms och det är det enda jag kräver. Och så är jag nyfiken på vem som ringde mig med privat nummer, två gånger, mitt i natten.