...blir arg på sådana som inte respekterar
Jag klarar helt enkelt inte av en viss sorts människor. Tänk er situationen:
Jag är och barnvaktar en sjuk flicka, så att pappa skall få gå på viktiga möten. Överenskommet är att han skall gå på morgonmötet och att jag skall meddela honom då flickan somnat, så att han kan komma hem tills hon vaknar. Flickan somnar och pappan ringer: överraskningsmöte, kan jag stanna tills hans möte tar slut klockan 16? Fine, men jag har bio klockan 19 och före det skall jag via butiken hem för att laga mat åt familjen. Kanske jag kan få ta bortresta mammans bil så går hemresan snabbare? Han skall kolla, vi ses senare.
Klockan blir 16, nu borde pappa snart komma hem. Klockan blir kvart över och tjugo över och halv och till sist 17. Försöker ringa, pappan i telefon med någon annan. 17.07 dyker han upp. Pappans föreningsorsak: hans bil hade blivit inlåst i en parkeringshall och var tvungen att vänta till klockan 17 då vaktmästaren slutat jobba och kunde öppna. Ingens fel, men varför i HELVETE kunde han inte ringa och meddela att han kommer iväg först efter fem??? Samtal efter mamman om billån, onödigt säätände och till sist skjuts i överhastighet till tåget. Som är 10 minuter försenat. Då tåget väl kommer är klockan 17.32 och jag inser att jag varken hinner gå till butiken eller laga någon mat. Stress och irriterande familjemedlemmar som måste göra det här istället för mig, trots att jag lovat.
Hungrig och rasande halvspringer jag genom snöslasket (med våta buntar, uuj) för att ta ut biljetter. Får skrika ut det mesta av min irritation och sedan har mamma lagat mat då vi kommer hem, lycka. Med mat i magen och frustrationen bortskrikt (och dessutom lite smygplanering/dagdrömmerier av Kaspers Londonresa) gick vi på bio.
Milk
Det här med att komma jättemycket för sent signalerar grym orespekt för den andras tidtabell. Jag hade ställt upp och hjälpt till och så kan han inte ordna det så för sig att jag hinner hem i tid. Såklart så är det delvis också mitt eget fel, att jag inte sade ifrån genast från början och att jag måste vara hemma klockan 16, men jag förstår eller accepterar inte fortfarande det att han kommer en timme för sent och inte meddelar att han gör det. I något skede märker man ju att man inte är i tid och då är det bara rätt att meddela den stackars barnvakten som sitter och blir mer och mer arg då hon inte alls har någon aning om varför det dröjer och hur länge hon ännu skall orka sitta där och klä på och av en docka och när hon kommer iväg hemåt. Alltid kan man inte vara i tid, sådans händer, men man kan göra sitt yttersta för att försöka göra det bästa av situationen.
På tal om respekt så satt jag igår under filmen och myste med en påse karkki och gott sällskap, så man skrattade glatt och kommenterade något smått ett par gånger. Ungefär i mitten av filmen och under ett av mina skratt så lutade sig kvinnan bredvid mig mot mig och sade "Anteeks, voisitko olla vähän hiljempaa". Blev förvånad och pangröd i ansiktet, inte hade jag väl uppfört mig dåligt, bara skrattat, och verkligen inte suttit och pratat högt, förutom kanske under reklamerna före. Tror att man sedan kunde sitta och skratta under resten av filmen.
Jag vet precis hur det är att sitta bredvid någon som stör en otroligt under en filmföreställning, och hur det kan förstöra hela upplevelsen, men aldrig att jag skulle säga något åt den här personen. Och jag upplever påriktigt inte att jag gjorde något fel, många andra skrattade ju också och precis lika högt. På det här sättet förstörde hon ju lite min upplevelse då jag sedan inte kunde sitta och tänka på annat än att vara tyst. Vem är oartigare, den som uppför sig oartigt eller den som påpekar att någon uppför sig oartigt? Filmen var oberoende alldeles fantastisk.
Idag har jag en dag som jag känner igen som en av dem man inte ens borde försöka räkna, för man sitter bara där och stirrar och blir arg, men då jag inte i praktiken läst något alls den här veckan, och torsdag och fredan också blir avbrutna i mitten, så känner jag att jag lite måste. Har redan skickat ett perus BLÄÄÄ-sms till föreläsningen, och överväger starkt att ändå ta matdagen idag så jag slipper kämpa på hemskt mycket längre.
Och den här veckan som började så bra. :(
Jag är och barnvaktar en sjuk flicka, så att pappa skall få gå på viktiga möten. Överenskommet är att han skall gå på morgonmötet och att jag skall meddela honom då flickan somnat, så att han kan komma hem tills hon vaknar. Flickan somnar och pappan ringer: överraskningsmöte, kan jag stanna tills hans möte tar slut klockan 16? Fine, men jag har bio klockan 19 och före det skall jag via butiken hem för att laga mat åt familjen. Kanske jag kan få ta bortresta mammans bil så går hemresan snabbare? Han skall kolla, vi ses senare.
Klockan blir 16, nu borde pappa snart komma hem. Klockan blir kvart över och tjugo över och halv och till sist 17. Försöker ringa, pappan i telefon med någon annan. 17.07 dyker han upp. Pappans föreningsorsak: hans bil hade blivit inlåst i en parkeringshall och var tvungen att vänta till klockan 17 då vaktmästaren slutat jobba och kunde öppna. Ingens fel, men varför i HELVETE kunde han inte ringa och meddela att han kommer iväg först efter fem??? Samtal efter mamman om billån, onödigt säätände och till sist skjuts i överhastighet till tåget. Som är 10 minuter försenat. Då tåget väl kommer är klockan 17.32 och jag inser att jag varken hinner gå till butiken eller laga någon mat. Stress och irriterande familjemedlemmar som måste göra det här istället för mig, trots att jag lovat.
Hungrig och rasande halvspringer jag genom snöslasket (med våta buntar, uuj) för att ta ut biljetter. Får skrika ut det mesta av min irritation och sedan har mamma lagat mat då vi kommer hem, lycka. Med mat i magen och frustrationen bortskrikt (och dessutom lite smygplanering/dagdrömmerier av Kaspers Londonresa) gick vi på bio.
Det här med att komma jättemycket för sent signalerar grym orespekt för den andras tidtabell. Jag hade ställt upp och hjälpt till och så kan han inte ordna det så för sig att jag hinner hem i tid. Såklart så är det delvis också mitt eget fel, att jag inte sade ifrån genast från början och att jag måste vara hemma klockan 16, men jag förstår eller accepterar inte fortfarande det att han kommer en timme för sent och inte meddelar att han gör det. I något skede märker man ju att man inte är i tid och då är det bara rätt att meddela den stackars barnvakten som sitter och blir mer och mer arg då hon inte alls har någon aning om varför det dröjer och hur länge hon ännu skall orka sitta där och klä på och av en docka och när hon kommer iväg hemåt. Alltid kan man inte vara i tid, sådans händer, men man kan göra sitt yttersta för att försöka göra det bästa av situationen.
På tal om respekt så satt jag igår under filmen och myste med en påse karkki och gott sällskap, så man skrattade glatt och kommenterade något smått ett par gånger. Ungefär i mitten av filmen och under ett av mina skratt så lutade sig kvinnan bredvid mig mot mig och sade "Anteeks, voisitko olla vähän hiljempaa". Blev förvånad och pangröd i ansiktet, inte hade jag väl uppfört mig dåligt, bara skrattat, och verkligen inte suttit och pratat högt, förutom kanske under reklamerna före. Tror att man sedan kunde sitta och skratta under resten av filmen.
Jag vet precis hur det är att sitta bredvid någon som stör en otroligt under en filmföreställning, och hur det kan förstöra hela upplevelsen, men aldrig att jag skulle säga något åt den här personen. Och jag upplever påriktigt inte att jag gjorde något fel, många andra skrattade ju också och precis lika högt. På det här sättet förstörde hon ju lite min upplevelse då jag sedan inte kunde sitta och tänka på annat än att vara tyst. Vem är oartigare, den som uppför sig oartigt eller den som påpekar att någon uppför sig oartigt? Filmen var oberoende alldeles fantastisk.
Idag har jag en dag som jag känner igen som en av dem man inte ens borde försöka räkna, för man sitter bara där och stirrar och blir arg, men då jag inte i praktiken läst något alls den här veckan, och torsdag och fredan också blir avbrutna i mitten, så känner jag att jag lite måste. Har redan skickat ett perus BLÄÄÄ-sms till föreläsningen, och överväger starkt att ändå ta matdagen idag så jag slipper kämpa på hemskt mycket längre.
Och den här veckan som började så bra. :(
Kommentarer
Trackback
