...fixat sitt livs första Herrmiddag
På torsdag mådde jag skit. Jag vet inte om det var psyktiskt, fysiologiskt eller hormonellt, men det var definitivt fittigt. Jag skulle gå ut på stan med min syster efter föreläsningarna, men då jag kom hem konstaterade jag bara att det inte går att vara vaken med den huvudvärk jag hade. Inte titta på TV, inte gå till butiken, inte laga mat, och verkligen inte läsa på tent eller göra fysikuppgifter. Uppdaterade min status med mycket möda för att folk skulle tycka synd om mej, men sedan sov jag i tre timmar on off, efter att ha tagit två värktabletter som inte hjälpte ett dyft. Kunde inte äta heller, så det blev en trist kväll.
Veckoslutet har sedan varit så jättemycket bättre.
På fredag fixade vi på klubben. Fyra timmars måleri och pyssel blev lite mycket en fredag kväll, och man var glad att vi lät den sista väggen bli vattenfall.
På lördag var det träff klockan elva och sedan dekorerade, städade, dukade, och fixade vi ända tills pojkarna kom klockan sex. Lite skumpa dracks det också.
Eftersom temat var djungel, blev herrarna, som i förväg blivit åtsagda att de skulle kamouflera sig för att så obemärkt som möjligt ta sig in i Djungelns rektangel, fasttagna av Amazonas ursprungsbefolkning som bestod av manstörstiga kannibaler. Herrarna hade klätt ut sig till leoparder, gorillor, klätt sig i kamouflagekläder, Rambo, täckt sig med granris och allt värdens. Det var svårt att hålla sin roll då man såg dem.
Kannibalerna hade en Gudinna (jag) som var en finlandsvensk forskare som försvunnit på 1850-talet. Herrarna fick tävla i snabbhet, styrka och intelligens om hennes gunst, och en man (vinnaren) fick således äran att uppvakta henne under kvällens lopp med drinkar och papegojor. Herrarna distraherades från att använda den öppna baren genom lekar då det skulle ätas korvar, letad upp mandlar ur skålat med gelatin, bygga statyer osv.
Det dracks naturligtvis ohyggliga mängder, men jag är så stolt (vadå hönsmamma?) över gulispojkarna som var långt ifrån det sämsta skicket man såg på festen. Efter att sitzen var slut fick jag stiga upp från min tron och blanda mig med djungelns invånare, men blev avgudad hela kvällen igenom, som den ända gulisflickan som vågat sig med i fixandet.
Satt under kvällens lopp och pratade med diverse herrar. Vissa ville varna mig för hur kåta pojkar kan bli då de har druckit, andra ville dissa mig för att jag skall till medi. Två ville att jag skulle ta Pünchen med dem och en ville att jag skulle följa med honom hem. Endel ville dansa och några enstaka ville bara prata och lära känna mig. Jag tror att jag träffade en fantastisk människa igår. Ännu mer övertygan om godheten då han varit nykter hela kvällen. Jag var fylld av känslor ända upp till kanten efter att jag pratat med honom. Bra känslor, på alla sätt och vis.
Kvällen tog slut hemskt tidigt för de flesta och jag lämnade klubben som en av de sista flickorna. Och då var klockan bara lite före ett. Inte ens tolv timmar senare dök jag upp där igen, den här gången för att riva ner målningarna från väggarna.
Jag tror inte att jag någonsin har varit så nöjd över att jag inte har läst en endaste sida på morgondagens tent.
Och fick just veta att jag kommit igenom min fysiktent!
Veckoslutet har sedan varit så jättemycket bättre.
På fredag fixade vi på klubben. Fyra timmars måleri och pyssel blev lite mycket en fredag kväll, och man var glad att vi lät den sista väggen bli vattenfall.
På lördag var det träff klockan elva och sedan dekorerade, städade, dukade, och fixade vi ända tills pojkarna kom klockan sex. Lite skumpa dracks det också.
Eftersom temat var djungel, blev herrarna, som i förväg blivit åtsagda att de skulle kamouflera sig för att så obemärkt som möjligt ta sig in i Djungelns rektangel, fasttagna av Amazonas ursprungsbefolkning som bestod av manstörstiga kannibaler. Herrarna hade klätt ut sig till leoparder, gorillor, klätt sig i kamouflagekläder, Rambo, täckt sig med granris och allt värdens. Det var svårt att hålla sin roll då man såg dem.
Kannibalerna hade en Gudinna (jag) som var en finlandsvensk forskare som försvunnit på 1850-talet. Herrarna fick tävla i snabbhet, styrka och intelligens om hennes gunst, och en man (vinnaren) fick således äran att uppvakta henne under kvällens lopp med drinkar och papegojor. Herrarna distraherades från att använda den öppna baren genom lekar då det skulle ätas korvar, letad upp mandlar ur skålat med gelatin, bygga statyer osv.
Det dracks naturligtvis ohyggliga mängder, men jag är så stolt (vadå hönsmamma?) över gulispojkarna som var långt ifrån det sämsta skicket man såg på festen. Efter att sitzen var slut fick jag stiga upp från min tron och blanda mig med djungelns invånare, men blev avgudad hela kvällen igenom, som den ända gulisflickan som vågat sig med i fixandet.
Satt under kvällens lopp och pratade med diverse herrar. Vissa ville varna mig för hur kåta pojkar kan bli då de har druckit, andra ville dissa mig för att jag skall till medi. Två ville att jag skulle ta Pünchen med dem och en ville att jag skulle följa med honom hem. Endel ville dansa och några enstaka ville bara prata och lära känna mig. Jag tror att jag träffade en fantastisk människa igår. Ännu mer övertygan om godheten då han varit nykter hela kvällen. Jag var fylld av känslor ända upp till kanten efter att jag pratat med honom. Bra känslor, på alla sätt och vis.
Kvällen tog slut hemskt tidigt för de flesta och jag lämnade klubben som en av de sista flickorna. Och då var klockan bara lite före ett. Inte ens tolv timmar senare dök jag upp där igen, den här gången för att riva ner målningarna från väggarna.
Jag tror inte att jag någonsin har varit så nöjd över att jag inte har läst en endaste sida på morgondagens tent.
Och fick just veta att jag kommit igenom min fysiktent!
Kommentarer
Trackback
