hon som

Årets senaste kräftskiva + årets senaste födisfirning = KRÄFÖ!

Jag var lite stressad då vi kom så mycket senare än alla andra, men bastubadandet och en öl tog kol på den sista vardagskänslan och veckoslutet tog vid.

Till bords satt närmare 20 personer, våta i håret efter bastu och jacuzzi, hungriga och festsugna. Mellan kämpandet med kräftklor, sargandet av fingrar (har idag hittat oändligt mycket små sår på fingrarna), sjöngs det, berättades det Ålandsanekdoter (igen) och flickvänsvitser, samt hölls tal. Som tidigare, mycket lyckat.

Vaknade sedan i morse av en (misstänkt) kräftförgiftning och tillbringade sedan resten av dagen på bäddsoffan, ömsom sovandes, ömsom hälsandes på min bästa vän plastpåsen. I sådär åtta timmar. Kunde varken äta eller dricka, bara spy tomt (jag veet att ni tycker om att läsa det här, särskilt mamma som säkert tror att hennes snart 21-åriga dotter inte kan kontrollera sitt drickande). Eftersom jag inte kunde komma till de andra, så var alla andra så otroligt söta och kom med saft och turades om att komma och se till mig och ifall jag behövde något, delade ut halarmärken och sade försiktigt, försiktigt då jag äntligen halv fyra vågade sätta i mig tre skedar bärgröt. Man vet att man har hittat fina vänner då de visar att de bryr sig så mycket. Min fantastiska pojkvän väntade på att jag mådde såpass bra att jag kunde klara av hemvägens kurvor, och tog dem så försiktigt så. Och pratade hela vägen, men försäkrade mig att jag inte behöver svara om jag inte orkar, vilket jag inte heller gjorde. En fin tradition det här med kräftätning, men jag är ganska glad att det är nästan ett år tills nästa gång.

Sitz på ämnesföreningen blev inte att tala om idag.