...deltog i YLONZ-X
Ylonz 2010.
Damlag: Kasper
Barer besökta: 6/6
Tid: 6.44
Placering: 57/över 170
Tema: Remppaflickor
Drucket: 3 öl, 3 cider, 2 lonkkun
Redan från början sken solen och jag blev så glad av alla som satsat hårt på utstyrsel. Allt från jeans från topp till tå och riktiga finlandsvenska studenter som utropade Hurra! allt som ofta till bananer och älvor. Då vi druckit startölen började vi med korsordet och fick sirolavi. Sandviksbaren luskade vi ut på plats och följde sedan efter ett TF-lag för att hitta till den närmaste baren. Efter att vi hokat mellanrummet åkte vi mot den tredje baren och fick hjälp med att översätt närpesiskan och förstod var vi befann oss; i Böle.
Då vi på det fjärde stället fick pikulite hjälp med de sista detaljerna kunde vi gå och äta och tog sedan metron långt bort där de två sista drickorna nätt och jämt fick plats i magen. Med en långsam buss tog vi oss i mål där den sista ölen hälldes i gräset.
Pyttipanna som egentligen inte är gott gick nog ner, men de två sista gratisölarna fick plats i plastpåsen. Nakna medstuderanden sprang mellan bastun och vattnet.
Plötsligt sade mina lagkamrater: Nu går vi! Och vi följde plötsligt med ett antal pojkar upp i skogen, genom en byggnad och ner mot en källare. Det man upplevde där var något helt otroligt. Det var så hemligt att jag bara kan skriva att det trollades fram lite mera att dricka, att det brändes upp slipsar och att det fanns ett avskilt rum där det fanns en säng och en toalett med svart kakel. Och att man behövde en kod för att komma in.
Jag hade pojkvännen på annat ställe så då vi efter det första stället på lite olovligt sätt hamnade på ölken med två killar så tackade jag ganska snabbt för ölen och gick upp till de andra, fast det ju nog kanske skulle ha varit mer intressant och lugnare där nere. Har man en pojkvän så har man ändå ett ansvar kände jag.
Sedan blev kvällen nog bara mindre och mindre intressant ju senare det blev. Man träffade bekanta och halvbekanta, men inte hemskt många timmar efter att jag slutit mig till övre våningen så blev det hemfärd. Inte ens dansen som jag lovat bort blev av.
Världens bästa lag med världens finaste flickor. Nu blir det inte öl på några dagar.
Damlag: Kasper
Barer besökta: 6/6
Tid: 6.44
Placering: 57/över 170
Tema: Remppaflickor
Drucket: 3 öl, 3 cider, 2 lonkkun
Redan från början sken solen och jag blev så glad av alla som satsat hårt på utstyrsel. Allt från jeans från topp till tå och riktiga finlandsvenska studenter som utropade Hurra! allt som ofta till bananer och älvor. Då vi druckit startölen började vi med korsordet och fick sirolavi. Sandviksbaren luskade vi ut på plats och följde sedan efter ett TF-lag för att hitta till den närmaste baren. Efter att vi hokat mellanrummet åkte vi mot den tredje baren och fick hjälp med att översätt närpesiskan och förstod var vi befann oss; i Böle.
Då vi på det fjärde stället fick pikulite hjälp med de sista detaljerna kunde vi gå och äta och tog sedan metron långt bort där de två sista drickorna nätt och jämt fick plats i magen. Med en långsam buss tog vi oss i mål där den sista ölen hälldes i gräset.
Pyttipanna som egentligen inte är gott gick nog ner, men de två sista gratisölarna fick plats i plastpåsen. Nakna medstuderanden sprang mellan bastun och vattnet.
Plötsligt sade mina lagkamrater: Nu går vi! Och vi följde plötsligt med ett antal pojkar upp i skogen, genom en byggnad och ner mot en källare. Det man upplevde där var något helt otroligt. Det var så hemligt att jag bara kan skriva att det trollades fram lite mera att dricka, att det brändes upp slipsar och att det fanns ett avskilt rum där det fanns en säng och en toalett med svart kakel. Och att man behövde en kod för att komma in.
Jag hade pojkvännen på annat ställe så då vi efter det första stället på lite olovligt sätt hamnade på ölken med två killar så tackade jag ganska snabbt för ölen och gick upp till de andra, fast det ju nog kanske skulle ha varit mer intressant och lugnare där nere. Har man en pojkvän så har man ändå ett ansvar kände jag.
Sedan blev kvällen nog bara mindre och mindre intressant ju senare det blev. Man träffade bekanta och halvbekanta, men inte hemskt många timmar efter att jag slutit mig till övre våningen så blev det hemfärd. Inte ens dansen som jag lovat bort blev av.
Världens bästa lag med världens finaste flickor. Nu blir det inte öl på några dagar.
Kommentarer
Trackback
