hon som

Alla som är kvar packar. Dörrar står på glänt. Gemensamma utrymmen städas, kylskåp töms, det vädras och sopor för sut. Det klagas på väskor som verkar ha krympt och privata muggar som försvunnit.

Snart åker jag. Jag tackar för sällskapet hittills, och hoppas på träff innan det bär av hem. Det här känns definitivt som början på slutet.

Basilikaplantan kommer nog med tillsvidare.