...är borta och mestadels lycklig
Det absolut värsta med att vara hemifrån är då ens nära och kära upplever något fantastiskt och man inte själv är där. Dels missar man något fantastiskt och dels så kommer man inte att finnas med i de fantastiska minnena personerna kommer att bära med sig. För att inte tala om alla insides som kommer att leva kvar, som man inte förstår eller kan använda på rätt sätt.
Sen är jag oerhört medveten om att jag själv för tillfället upplever en av mitt livs mest spännande somrar och att jag inte har ett dugg att klaga över. Och att jag ju har en massa egna insides.
Det har slutligen slagit mig hur bra allt är. Pusselbiten, den svåraste och mycket betydande, föll på plats, och plötsligt har jag en hel höst, ett helt år, ett helt liv att se fram emot. Då jag tänker på framtiden så ser jag bara saker jag ser fram emot. Och det har varit så nu hela sommaren. Först New York, sen midsommar, nu Stockholm och sedan studier och studieliv och allt vad det innebär. Och jag njuter. Av att se mest positivt på det mesta, mest hela tiden.
Dessutom flyttar kråkorna inte till Åbo i höst.
Sen är jag oerhört medveten om att jag själv för tillfället upplever en av mitt livs mest spännande somrar och att jag inte har ett dugg att klaga över. Och att jag ju har en massa egna insides.
Det har slutligen slagit mig hur bra allt är. Pusselbiten, den svåraste och mycket betydande, föll på plats, och plötsligt har jag en hel höst, ett helt år, ett helt liv att se fram emot. Då jag tänker på framtiden så ser jag bara saker jag ser fram emot. Och det har varit så nu hela sommaren. Först New York, sen midsommar, nu Stockholm och sedan studier och studieliv och allt vad det innebär. Och jag njuter. Av att se mest positivt på det mesta, mest hela tiden.
Dessutom flyttar kråkorna inte till Åbo i höst.
Kommentarer
Trackback
