...hade firat vappen
Då man efter allt kommit hem och tagit av sig studentmössan, känns det både lite sorgligt och lite skönt. Sorgligt för att det nu är så fruktansvärt länge man får använda den igen, skönt för att den trots allt spände lite vid ponisvansen där bak.
Vuxet folk som klagar på att vappen inte är något annat än en kväll då man måste dricka en massa och det aldrig blir så bra som man hade hoppats, går det inte att tycka annat än pikulite synd om. Vappen kan bli så mycket mera så. Med rätt folk och rätt inställning kan skumpa och mösspåläggning vid Amanda bli hysteriskt skojigt då man träffar halva stan och matlagning med tjockt skurna mozzarellaskivor blir just vad man vill göra just då. Till och med uppstigning alldeles för tidigt och promenad mot lerig och kall Kajsaniemipark i mer eller mindre krabbis går jättebra med rätt attityd. Med de förutsättningar vi hade med breakups och dåligt väder tycker jag att vi gjorde det sablas bra. Man skall se det fina med halare och fickpluntor och picnic på plastpåsar och
Den förstas kväll gick kanske inte riktigt hela vägen, egentligen hade jag helst tillbringat den senaste delen av den med en pojkvän istället för ensam hemma i soffan. För man har ju liksom lärt sig hur viktigt det är att ta till vara de bra dagar man har, ifall ens förhållande plötsligt skulle stupa.
Att komma ihåg från -10:
Pants on the ground
Hade spelat Bibelspelet
En Mysfabos autograf på halaren
Första vappen med halare
Ding dong och dille i slömode
Kramarna från vännernas föräldrar (för "på vappen kan man kramas lite")
Kommentarer
Trackback
