hon som

Till melodin Frontside ollie av Robin, text av fina (och snuskiga) treans flickor.

Woo-oo-oo...
Du och jag, en kväll på Thorax, blickarna dom byts
Du har coola moves, jag har stora boobs, inget mera krävs
Inga hämningar, ingen tvekan nu, frestelsen för stor
Jag vill ha dej nu, bara jag o du, dags för lite hor
Hej duu-uu-uu, invawesan nu-u!

Mina ögon trodde ej, när den stod framför mej
Det perfekta, glansiga ollonet
Jag stod där med öppen mun
för den var ju 17 tum
och jag föll ner på knä, framför ollonet

Woo-oo-oo framför ollonet
Ah ah ah framför ollonet.

Nu blev det hett och svett, när jag slicka på ditt spett
och det hala glansiga ollonet
Allting bara kändes rätt, när du sköt ut sitt set
cum cum cum, cum i min mun
nam nam nam, gillar ditt skum
lem lem lem, lemmen är 17 tum
Käk-leden luxera och jag blev stum.

Det går en flicka på samma spinningtimmar som jag. Hon kan inte väga mer än 35-40 kg och är alldeles sorgligt smal. Det är så hemskt att hon inte verkar ha någon som säger Stop och hindrar henne från att gå 2 timmar på gym och sedan på en timme spinning av det hårdare slaget.

Kom dock fram till att det nog inte hjälper någon att man ser på henne med avsmak. Nästa gång ska jag le.

Jag är officiellt världens sämsta vispgrötskokerska/-visperska.

Men vi klagade en stund, kollade upp vad laxativ är på finska och vad mannagryn är gjort på och allt var riktigt okej trots klumarna och rinnigheten.

Nästa försök: pistagekex med hemmagjort lemoncurd?

Ikväll brinner ljusen hos mig för mormor.

Vega informerade mig nyss att skottdagen trots allt är den 29e februari (efter att den flyttats från den 24e år 1988).

Vilken tur, för jag glömde lite bort att jag skulle fria igår.

Jag satt i ett wessabås med tre andra flickor och drack stulen champagne.

Det finns en spårachaufför i Helsingfors jag stött på ett antal gånger. Han ser alltid ALLTID nöjd ut då han kör. Lite sådär fånigt nöjd.

Min teori är att han hör röster.

Idag på Nylle lekte vi "Vad sku du hellre":

Sku du hellre leva med Markus 24 timmar i dygnet, eller aldrig träffa honom mera?
Sku du hellre lukta ärtsoppa eller grillkorv?
Sku du hellre ha två snoppar på axlarna eller en pung under hakan?
Och klassikern: Sku du hellre ha herpes eller vara sned?

Sen var jag en ledsen fisk en stund.

Sen sjöngs det karaoke.

Igår skulle jag skriva ett hurra-för-mej-för-nu-är-jag-frisk-och-ska-träna-så-satan-inlägg.

Gissa vem som vaknade med ont i halsen i morse.

Och jag kan inte ens tröstäta fastlagsbullar.

Nä fyn fan. Inte är det lätt när det är svårt.

"En mänska som inte trivs i sin kropp har inte nåt hem". - Anna-Lisa Isomaa (som i sin tur citerade nån annan), överläkare vid Fredrikakliniken (klinik för ätstörningar i Jakobstad).

Och så fick jag tala med Victoria Webster efteråt.

Hur inspirerande som helst!

Sakta sakta sakta tror jag att min flunssa ger efter. Nästa onsdag ska jag vara i träningsskick har jag bestämt. Detta sätter endel krav på fastlagstisdagsfirandet, men det fixar jag.

Vår matsmältningskurs med tillhörande filmer på bukoperationer, samt matdagboken vi skall göra är ganska bra för bikinisäsongen, och ganska dålig för självförtroendet. Fett runt organen ser inte så kiva ut, och när man börjar fundera på sitt ätande och när man ska ta de där dagarna då man bokför sitt ätande "för idag äter jag ju inte normalt" (= läs: jag brukar ju inte äta två muffinsar per dag eller det är ju ett undantag att jag dricker att glas vin på en vardag) och har lite svårt att hitta "normala dagar" känns det som att det är ganska skönt att komma igång med tränandet igen.

Ikväll ska jag på föreläsningar om anorexi. Sen blir det gratis buffet och det där ena glaset vin.

Inte är det lätt när det är svårt.

Planering av ett event där spelreglerna är oklara, viljorna är många och åskiterna ännu fler. När det väl är avgjort och bestämt tror jag att det kan bli det roligaste på länge, men just nu är det lite säätände (hur nostalgiskt är inte det) på g.

Det positiva med att det sköts via fb är att man kan ha hemliga parallella diskussioner bredvid och att man kan logga ut då man blir irriterad och sedan återkomma då man lugnat ner sig.

Saker som gjort min dag fin:

En otroligt fin beskrivning på mig av en som jag egentligen inte känner så bra.

Plötsliga och oväntade "glad vändag". Jag hade lite glömt att man kan säga så åt sina vänner också.

En liten klagostund på fb som gjorde att man känner sig lite mindre ensam med sina problem och en uppdatering senare om att sömn gjorde i alla fall en ledsen lite gladare.

Sjukt goda alla hjärtans dags-cupcakes med hjärtan på måmöt.

Ett måmö som var mycket smärtfriare än det kunde ha varit.

En egen ny fin thorax i silver.

Jag ska sluta klaga RIKTIGT just, men nu har jag varit träningsfri en vecka och flunssan blir bara värre. Och min energi räcker ingenstans. Och mitt humör för mig ännu mindre nån vart. För att inte tala om hur synd jag tycker om mig själv.

Oookej.

Nu är jag klar.

Jag har tillbringat precis hela dagen på kliniskfarmakologiska institutionen och har tjänat de lättaste pengarna någonsin. Vi tittade på klockan, gav blodprov, tittade på Solsidan, sov en stund, åt lite pizza, gav 8 blodprov till, funderade på att läsa lite och tittade lite på Friends. Och jag fick helt sjukt lite skolarbete gjort. Men det var det värt.

Nu ska jag titta lite på Notting Hill och tänka på kärlek. För det är ju alla hjärtans dag imorgon och det är ju kiva. För vissa.

Nämnde jag att min bitterhet, som för mig så mycket ingenstans att ingenstans långsamt försvinner? Nej?

Fast sen hände det nåt som gjorde att det blev ganska mycket svårare att ta sig ur melankolin.

Äh.

Kan nån snälla hitta på ett bättre ord än pussa och kyssa.

Min väninna tyckte att "utbytte saliv" var ett vackrare alternativ.

Och medan folk hånglar så kan man ju sluta vara nere och vara glad att man lever.

Jag är nere i ett melankolidike, i nån form av sen vinterdepression eller tidig vårdepression. Eller kanske jag har tappat bort mig i en Melissa Horn-låt.

Jag återkommer då jag har kivogare saker att skriva om.

Det pågår ungefär tusen olika inre strider i mig just nu. Samtidigt som jag har en flunssa nånstans i mig och tar en paus i tränandet, så sitter jag och funderar på om jag borde ha ångest över tanken på bikiniuppköpet och allt solande på däck (ja, snart är också segelbåten fixad). Samtidigt sitter jag och trottar i mig choko.

Sådär på tal om att trotta i sig så kan jag meddela att jag lagade pesto på broccoli igår och alldeles plötsligt, då man vet precis vad som finns i peston tycker jag att det är alldeles ohyggligt nyttigt. Det är ju bara rå broccoli och nötter. Och olivolja som ju är jättebra. O vitlök som e så bra för flunssor. Sen behöver man kanske inte nämna att den äts med en stor portion pasta.

Bikinibikinibikini...

Det här veckoslutet har jag sitsat med helt nytt folk och tappat bort min halsduk. Jag har ätit sådär 45 000 kcal i form av runebergstårtor, födismuffinsar, karkki, cokis, kladdkaka, chips, mera chips, jättemycket chips och pizza. Och så har jag byggt en tron. Och blivit lite kär i vår kulissgrupp och dess chefer.

Inatt ä en sån där natt då snön gör att allt glittrar.

Melissa Horn. OOooh. Jag har gått omkring och gnolat hela dagen. Och varit inne i någon sorts känslobubbla.

När jag stod och tittade på den där söta flickan som sjöng så vackert om så många livsskeden och stämningar tänkte jag att jag vill att hon skriver en låt om mitt livsskede. Vilket det nu sen är. I alla fall inte "Jag kan inte skilja på"-fiilisen, eller Mardrömmar, tack och lov.

När man träffar någon just nu så blir det automatiskt tal om vädret. Hur kallt det är. Och hur äckligt det är att det är så kallt.

Jag går mest och tycker att det är ganska kiva.

Fast okej, igår, mitt i natten var det inte helt okej att promenera hem från Korjaamo utan långkalsonger.