hon som

Jag har påbörjat en ny lista. Men ingen fara. Förordningar om att den inte får bli för lång ska strax skrivas av presidenten.

Min väninna sa: stäng ögonen och tryck på enter.

Och det var precis vad jag gjorde.

Det bästa med igår var när min vän, efter att ha varit på vår sits och träffat mina studiekompisar, sa att jag har kivoga vänner.

Innan det hade samma vän(ner) wingmanat mig hela kvällen.

Finaste ni.

Idag ska jag läsa lite fysiologi (yäk), skriva lite sångtext (gulp), diska lite disk (dumdidum), dricka lite skumpa (omnom), klä ut mig till en Hemlis och sedan festa med alla möjliga vänner.

Woop.

Idag är det en sån där dag.

Men det hjälpte när någon frågade vad det var och att man fick berätta och att det erbjöds hjälp.

Jag är bara så fruktansvärt medveten om stressen som ligger i bröstet och gör sig påmind var tionde minut.

HeiaHeia har en jättefin effekt på mig. Min girighet efter jordgubbar, drinkar och fin statistik gjorde att jag tog en springtur på springmattan idag istället för att ha strunta i träningen då kvällsprogrammet ändrades. Hurra för mej. Hurra för att jag sprang bra och ännu hade kunnat fortsätta då tiden tog slut.

Annars stressar jag fortfarande. Fredagkväll blir min räddning. Och fredagmorgons aromaterapi.

Jag skall delta i en undesökning om "Solukalvon kuljetusproteiinien geenimuutosten vaikutus lääkeaineiden pitoisuuksiin ja vaikutuksiin". I praktiken skall jag sitta i Mejlans i tolv timmar sex olika dagar, ha en kanyl i armvecken därifrån det tas blodprov med jämna mellanrum och fasta fram till klockan 12. Kaffe får jag först klockan 15.

Ergo började min dag idag med lite Paratabs och apelsinjuice istället för kaffe.

Och det är både tråkigt och hemskt.

Idag har jag ätit en fastlagsbulle och grundat ett företag. Har du?

Just nu har jag ungefär 30 mail att skicka, två protokoll att skriva, ett företag att grunda, ett manus att läsa, en sångtext att producera, en massa spons att ringa, bussoffertar att fråga efter, en lägenhet att städa och en massa kapitel att läsa till PBL.

Men då vi kom ut från klubben ikväll, sist av alla, och det snöade och man möttes att ett vinterparadis fylldes jag av skutt och gjorde en snöängel av ren lycka.

Sen kom jag hem, åt middag halv tio och skrev några mail.

Trots att jag igår blev lite senare på Muusan krouvi än det var tänkt och trots att jag sov lite färre timmar än möjligt så har dagen flutit på. Jobbet gick bra och styrelseträffen med TF var skojig.

Men nu börjar det tynga på, att jag inte vilat upp under veckoslutet, nästa veckas möten, alla spons- och bussbeställningssamtal som borde ringas, barnvaktningen, jobbet, all den obligatoriska undervisningen, bankärendena med prepkursen, låttexterna som borde skrivas, disken som borde diskas... Och så måste jag hinna träna. Och äta. Och för att äta också hinna laga mat.

Jo nä, tur att jag inte är scengångare.

Enligt Iltasanomat är gör läkaryrket kvinnan sexig. Det är en av de bra sakerna med mina studier.

En av de dåliga saker med mina studier är att jag efter en vecka av elohiiri i låret är övertygad om att jag har cancer.

Typen som hittade på ordspråket om att man inte kan lära gmla hundar nya tricka hde alldeles säkert jobba på ett ålderdomshem med dementa patienter.

Man kan förklara huuur många gånger som helst att man inte är gift (ännu), att patienten i fråga nog bott på boendet i flera år redan och att dennes mamma inte lever längre och att det är okej att sova där och att alla har en egen säng. Sen nästa dag får man förklara allt det här igen. Och igen.

Idag på thorax-dissektionen, då vi blev alldeles exis av att t.ex. se hur en lunga ser ut innuti, kunde vi konstatera att det nog inte är någon annan än läkarstuderande som tycker det är siisti med bukhålor, pericardium och pectoralis major.

Jag har ett underligt förhållande till jäst. Färsk jäst det vill säga. Jag tror att jäst kunde bli en av mina cravings om jag blev gravid.

Jag bakade mini-pizzor med getost och kantareller igår medan jag tittade på valdebatten.

Min födis har varit helt fantastisk! Igen! Mänskor är så fina.

På Läkardagarna blev jag uppvaktad av den här killen som sjöng vid Jakobstands sjukhus stand och som fick ett tips att det stod en födisflicka och tittade på honom medan han sjöng The Killers. Sen sjöng hela Jeppis (de är ju inte så många, right?) Ha den äran.

Dagen blev jättelång, med januarikaffe (jag kom, jag åt, jag gick, inget bakande, inget diskande), peba till 18 och gympa, men at the end of the day var en halv timme stretching och lite hemlagad Thai-soppa det jag behövde för att känna att jag skämde bort mig själv.

Jag är kanske löjlig, men jag tycker det är galet häftigt att Kaj Korkea-aho just kommenterade på min brors Facebook-status. Och dessutom precis samma kommentar som jag just postat, en sekund tidigare.

Efter att ha återvänt från Finlands Phuket är jag helt och hållet totalt utrunnen. Allt körande, innesittande och känsloöverrumplingar gjorde helt slut på mej.

Jag har tre dagar på mig att rinna tillbaka in i mig igen och tagga mig inför vårterminen. Under de dagarna ska ja träffa flickor, styresesitsa, uppdatera HeiaHeia och födisbruncha med familjen. Rehab på högsta nivå.

Då jag kommit över den första förskräckelsen och int-kan-man-ju-skryta-med-sånt-här-tankarna så blev jag riktigt ivrig. Bara jag kommer till stan och bara jag kommer igång.

Med 1,5 km till skolan, 1,7 till gymmet och 2 till jobbet kommer jag att promenera fullt min sida. Det blir massor av chokobitar det.

Jag är inte den som ger nyårslöften. Men om jag gav ett i år skulle det nog vara att jag lovar att bjuda farmor och farfar och kusiner på kaffe och sånt hemma hos mig.

I Kuopio sköter vi ärenden. Betalar räkningar, byter lakan, lagar mat, köper brandvarnare och Nutridrinkar och lirkar, lirkar, lirkar. I natt drömde jag om bebisar som hade cancer och inte fick behandling.

Mitt 2012 började med så mycket mer glädje och kärlek än jag någonsin vågat hoppas. Just bra.

Jag var klädd i ylletröja och träffade en massa nya fina fina flickor. Vi stekte blinier och drack bubbligt. Vi talade om kärlek och tanniner och försökte bota hicka och antände en roskis.

Kanske blev jag extra påverkad av komplimangerna igår, men jag känner att utgångspunkten för -12 är de bästa möjliga. Fantastiska. Extra bra och sky is the limit.

Som det sades igår, uppe på kullen vid tolvslaget, "nu börjar det".