Det Långa inlägget om Kroatien
Den här resan var resan som pojkarna planerade och möjliggjorde från början till slut. Jag har inte behövt göra annat än betala. Jag blev till och med incheckad i förväg av någon annan. Total lyx och helt tvärtemot vad jag är van vid.
Dag 1: Ösregn i Helsingfors. Förväntansfulla medresenärer. Moln ända fram till Split. Turkost vatten. Klädbyte och solkrämsinsmorningssession på flygfältets wessa. Palmer. En halvskum skjuts till marinen från flyget. Lunch vid hamnen; pizza och öl. Skopoderm bakom örat. Proviantering och båtkoll. Vid 18tiden kom vi iväg. Lämplig blåst i seglen, båten på sned, flytare på, laungemusik i högtalarna -> total lycka, äventyrskänsla och pirr i magen. Känslan av att vi är i de tryggaste av händer med pojkarna bakom rodret.
Dag 2: Vårt första gemensamma morgonmål på båten. Bra blåst. Övernattning vid brygga på St Clement, mitokondrieön. Iskall dusch. Monkfish på restaurang. Aloe veraväxter stora som små körsbärsträd.
Dag 3: Väderleksprognos med hård vind, regn och åska. Plan på att segla vidare mot kvällen då vinden mojnat något. Taxtbåt till Hvar. Vi hyrde mopon. Vi åkte omkring på små serpentinvägar i solskenet. Vallmo växte på vägkanten. Vi stannade och simmare. Proviantering i Konzum. Glass. Tillbaka till mitokondrien. Hissade seglen. Stora dyningar. Revade storseglet. In i en vik som enligt prognosen skulle vara fullt skyddad från blåsten. Ankrade med två ankare och fäste båsen i en sten på land. Regn och åska. Middag inne. Sällskapsspel. Avslöjanden. Lite vin. Åska. Sjögång.
"Ska vi röka". Vinden hade vänt. Precis motsatt till prognosen. Båda ankarna hade släppt. Vi var fem meter från land och klippa. Snabbt som fan kom flytvästarna på, motorn igång, ankaren upp, kniven fram och repet som förtöjde oss på land skars av. Rop. Skrik. Panik. Vi flickor som mest var i vägen satt inne och höll varann i handen. Bäckmörkt. Men vi kom ut ur viken, ut på säkrare vatten. Pojkarna kom en och en in och förklarade var vi var, vart vi var påväg, varför, vad som hänt och att faran var över och att allt ordnar sig. Jag överraskades av instingten att helst sitta i en stor, trygg mans famn. Någon som viskar åt en att allt blir bra och att han skyddar en. Sen satt vi alla ute med våra rockar och flytvästar och sovsäckar i bäckmörkret. Tillbaka till andra sidan ön. Ingen chans att ta i land. In i Hvars vik där det var vindstilla. Jag gick och lade mig klockan fyra. Pojkarna vakade tills det ljusnade och vi kunde åka till nästa ö. Jag steg upp efter 45 minuters sömn. Vi var påväg till Vis. En efter en kom de andra upp med sina sovsäckar. Vi satt sen allihop tillsammans, ganska tysta och trötta och önskade att motorn skulle ta oss framåt lite snabbare. Jag var tacksam över mitt illamåendeplåster. I hemlighet njöt jag lite av eländet, då det väl slutat åska och jag inte var så rädd längre. "Det här kommer jag nog inte att berätta för mamma och pappa innan jag kommit hem". Fram kom vi klockan sju och då sov vi en stund allihop.
Dag 4: Alla var överens om att vi inte orkar ta oss någonstans samma dag efter nattens äventyr. Vi hyrde mopon igen och åkte runt ön. Vingårdar, otroliga vyer. Ett tips om en lagun. Det visade sig att lagunen krävde att man klättrade ner för en liten, brant, stenig stig. Det tog 25 minuter för oss att ta oss ner och höjdrädda jag höll på att ge upp flera gånger. Men det var värt det. Jag har aldrig sett något så vackert. Vägarna vi körde var ännu vackrare än Hvar. Vi konstaterade att det inte ens var värt att fota vyerna, för fotona blir ändå aldrig lika vackra som det såg ut i verkligheten. Man måste bara försöka titta så intensivt att man skulle komma ihåg.
Dag 5: Vi åkte till andra sidan Vis, till Komiza. Vi stannade med jämna mellanrum och simmade. Jag har seriöst aldrig sett så klart och turkost vatten. Låg på däck och solade. Läste. Drack en öl. Smörjde på sig det fjärde lagret solkräm. Efter fyra dagars matlagande och -planerande gav vi flickor full ansvardfrihet åt pojkarna som fick planera middagen nästa dag.
Dag 6: Vi såg Grottan. Det går inte att beskriva. Man åkte in i gummijollen. Sen gapade man mest. Solljuset reflekterades in via vattnet så hela grottan var turkos. Det var magiskt. Såna där ställen finns inte påriktigt.
Vi ankrade i en vik vid Brac och pojkarna stängde in sig. Vi flickor fick sitta ute och njuta av kvällssolen. Vi fick fördrink. Vi klädde upp oss för pojkarna. Efter någon timme öppnades luckan ut och pojkarna kom ut på rad, alla iklädda kragskjortor, och serverade förrätten. Toast skagen med gamberi. I brisk på sallad fick vi en multitabs var. Kött och ugnsgrönsaker. Choko. Vi drog en minisits med stämmor så gott vi kunde och njöt. Pojkarna diskade. Vi kände oss som prinsessor. Det var den perfekta sista kvällen ute på havet.
Dag 7: Tillbaka mot Split. Vi var alla ganska vemodiga. Ville inte att det skulle ta slut. Pinta kireellä. En sista ordentlig segling med bra vind, 8 knop. Sen var det slut.
En dusch. En promenad in till Split centrum. En middag. Lite drinks på ett Summer party med exotic dancers och en duktig trummis, en patry-on-bartender, en rökmaskin med så tät rök att man tappade bort varandra och lite dansande. Dansandet hjälpte. Man blir nog alltid lite gladare av dans.
Dag 8: Vi åkte hem. 10 timmars resande. 13 grader och regn i Finland. Fy fan.
Resans biisi: Aisha (Naisha) och Hän (Hen)
Resans godaste: Pasta pomodoron i Komiza och GTna på båten
Resans samtalsämne: Magfunktioner
Resans konstigaste bränna: Hornhinnan
Resans besättning: Kaptenen/Bää, Reseledaren/Hjälten/"Fota mej när jag hoppar"/Kapten 3 eller 4, Första styrman/Sugardaddy/Herr positiva dagen/Samuel, Dagens faktaruta/Kapten tre eller fyra, Sångfågeln/Magen och Pandan/Konsistenskritikern. Och jag.
Dag 1: Ösregn i Helsingfors. Förväntansfulla medresenärer. Moln ända fram till Split. Turkost vatten. Klädbyte och solkrämsinsmorningssession på flygfältets wessa. Palmer. En halvskum skjuts till marinen från flyget. Lunch vid hamnen; pizza och öl. Skopoderm bakom örat. Proviantering och båtkoll. Vid 18tiden kom vi iväg. Lämplig blåst i seglen, båten på sned, flytare på, laungemusik i högtalarna -> total lycka, äventyrskänsla och pirr i magen. Känslan av att vi är i de tryggaste av händer med pojkarna bakom rodret.
Dag 2: Vårt första gemensamma morgonmål på båten. Bra blåst. Övernattning vid brygga på St Clement, mitokondrieön. Iskall dusch. Monkfish på restaurang. Aloe veraväxter stora som små körsbärsträd.
Dag 3: Väderleksprognos med hård vind, regn och åska. Plan på att segla vidare mot kvällen då vinden mojnat något. Taxtbåt till Hvar. Vi hyrde mopon. Vi åkte omkring på små serpentinvägar i solskenet. Vallmo växte på vägkanten. Vi stannade och simmare. Proviantering i Konzum. Glass. Tillbaka till mitokondrien. Hissade seglen. Stora dyningar. Revade storseglet. In i en vik som enligt prognosen skulle vara fullt skyddad från blåsten. Ankrade med två ankare och fäste båsen i en sten på land. Regn och åska. Middag inne. Sällskapsspel. Avslöjanden. Lite vin. Åska. Sjögång.
"Ska vi röka". Vinden hade vänt. Precis motsatt till prognosen. Båda ankarna hade släppt. Vi var fem meter från land och klippa. Snabbt som fan kom flytvästarna på, motorn igång, ankaren upp, kniven fram och repet som förtöjde oss på land skars av. Rop. Skrik. Panik. Vi flickor som mest var i vägen satt inne och höll varann i handen. Bäckmörkt. Men vi kom ut ur viken, ut på säkrare vatten. Pojkarna kom en och en in och förklarade var vi var, vart vi var påväg, varför, vad som hänt och att faran var över och att allt ordnar sig. Jag överraskades av instingten att helst sitta i en stor, trygg mans famn. Någon som viskar åt en att allt blir bra och att han skyddar en. Sen satt vi alla ute med våra rockar och flytvästar och sovsäckar i bäckmörkret. Tillbaka till andra sidan ön. Ingen chans att ta i land. In i Hvars vik där det var vindstilla. Jag gick och lade mig klockan fyra. Pojkarna vakade tills det ljusnade och vi kunde åka till nästa ö. Jag steg upp efter 45 minuters sömn. Vi var påväg till Vis. En efter en kom de andra upp med sina sovsäckar. Vi satt sen allihop tillsammans, ganska tysta och trötta och önskade att motorn skulle ta oss framåt lite snabbare. Jag var tacksam över mitt illamåendeplåster. I hemlighet njöt jag lite av eländet, då det väl slutat åska och jag inte var så rädd längre. "Det här kommer jag nog inte att berätta för mamma och pappa innan jag kommit hem". Fram kom vi klockan sju och då sov vi en stund allihop.
Dag 4: Alla var överens om att vi inte orkar ta oss någonstans samma dag efter nattens äventyr. Vi hyrde mopon igen och åkte runt ön. Vingårdar, otroliga vyer. Ett tips om en lagun. Det visade sig att lagunen krävde att man klättrade ner för en liten, brant, stenig stig. Det tog 25 minuter för oss att ta oss ner och höjdrädda jag höll på att ge upp flera gånger. Men det var värt det. Jag har aldrig sett något så vackert. Vägarna vi körde var ännu vackrare än Hvar. Vi konstaterade att det inte ens var värt att fota vyerna, för fotona blir ändå aldrig lika vackra som det såg ut i verkligheten. Man måste bara försöka titta så intensivt att man skulle komma ihåg.
Dag 5: Vi åkte till andra sidan Vis, till Komiza. Vi stannade med jämna mellanrum och simmade. Jag har seriöst aldrig sett så klart och turkost vatten. Låg på däck och solade. Läste. Drack en öl. Smörjde på sig det fjärde lagret solkräm. Efter fyra dagars matlagande och -planerande gav vi flickor full ansvardfrihet åt pojkarna som fick planera middagen nästa dag.
Dag 6: Vi såg Grottan. Det går inte att beskriva. Man åkte in i gummijollen. Sen gapade man mest. Solljuset reflekterades in via vattnet så hela grottan var turkos. Det var magiskt. Såna där ställen finns inte påriktigt.
Vi ankrade i en vik vid Brac och pojkarna stängde in sig. Vi flickor fick sitta ute och njuta av kvällssolen. Vi fick fördrink. Vi klädde upp oss för pojkarna. Efter någon timme öppnades luckan ut och pojkarna kom ut på rad, alla iklädda kragskjortor, och serverade förrätten. Toast skagen med gamberi. I brisk på sallad fick vi en multitabs var. Kött och ugnsgrönsaker. Choko. Vi drog en minisits med stämmor så gott vi kunde och njöt. Pojkarna diskade. Vi kände oss som prinsessor. Det var den perfekta sista kvällen ute på havet.
Dag 7: Tillbaka mot Split. Vi var alla ganska vemodiga. Ville inte att det skulle ta slut. Pinta kireellä. En sista ordentlig segling med bra vind, 8 knop. Sen var det slut.
En dusch. En promenad in till Split centrum. En middag. Lite drinks på ett Summer party med exotic dancers och en duktig trummis, en patry-on-bartender, en rökmaskin med så tät rök att man tappade bort varandra och lite dansande. Dansandet hjälpte. Man blir nog alltid lite gladare av dans.
Dag 8: Vi åkte hem. 10 timmars resande. 13 grader och regn i Finland. Fy fan.
Resans biisi: Aisha (Naisha) och Hän (Hen)
Resans godaste: Pasta pomodoron i Komiza och GTna på båten
Resans samtalsämne: Magfunktioner
Resans konstigaste bränna: Hornhinnan
Resans besättning: Kaptenen/Bää, Reseledaren/Hjälten/"Fota mej när jag hoppar"/Kapten 3 eller 4, Första styrman/Sugardaddy/Herr positiva dagen/Samuel, Dagens faktaruta/Kapten tre eller fyra, Sångfågeln/Magen och Pandan/Konsistenskritikern. Och jag.
Kommentarer
Trackback
