hon som

På Radio Vega kommer det Naturväktarna och Groovetorsdag. Jag har nyss varit på det tuffaste träningspasset på länge, där jag kämpade som en dåre för att göra Essi stolt och sedan fick sitta i omklädningsrummet i en kvart med huvet mellan benen för att orka vara. Jag har ätit pasta (älska pasta) och årets första jordgubbar och druckit en välförtjänt cider. Jag har slängt bort papper och sorterat Thorax' mötesprotokoll. Jag har tvättat mitt fönster, och det blev helt sjukt fint. Tänk att bli lycklig varje gång man tittar ut. Jag har till och med torkat damm från batteriet under fönstret.

Och trots att jag ännu har disken, dammsugandet, dammtorkandet och wessan kvar och tenten var en bomb (vadå kobalamin?) så är livet ganska lätt att leva just nu.

Hemma hos mamma och pappa med en kaffekopp i handen känns allt lite bättre. Snart blir det förhör.

Efter gårdagens kortisolnivåer och en sen kopp kaffe sov jag som en bebis med öroninfektion och är världens tröttaste just nu. Eller så kanske jag bara har gett upp och inte orkar annat än bläddra planlöst i Boron. Mina tankar rör sig mest kring packningslistan. Jag hoppas på ett mirakel imorgon.

Hittills har jag kunna ta det ganska lugnt det här med kantitent. Men sen idag kom stressen, ångesten, rädslan, det dåliga humöret.

Extra överraskande stressmoment hjälper inte.

Sen är det 3000 gånger värre att komma till gymmet och inse att man glömt gympabyxorna hemma. Och att man måst skippa spinningen (för i jeans spinnar man inte). Och att man för att kompensera måste springa en hemsk länk. I regnet.

Sen regnade det i a för sig inte längre då jag kom iväg på länken. Och det första varvet gick ganska snabbt och bra att springa.

Och nu är dagens träning över. Och jag har ännu torsdagens spinu att satsa på.

När jag en vecka innan planerar och bokar in mina gympatimmar kan jag sitta och mysa och skriva in i kalendern och tänka att ujh vilket bra träningsschema jag har nästa vecka.

Sen när de dagar kommer då jag bokat in en hemsk timme har jag ångest. Varje gång. Och den här veckan har jag bokat in två hard core spinun. Så min maximitreeni är inte ens nödvändigtvis idag.

Vilket bra veckoslut hörni!

Planeringskväll i Köklax med bastu och simbassäng och solsken och grillmat. Vi kollade sjökort och gjorde upp ett par bra regler.

Styrelsebrunch på Piritta terass (fast själva brunchen nu inte var nåt att hänga i julgranen).
Pimpinella och en fin synopsis för 2013 (som kan bli ett svettigt spex). Övertrottande av kladdkaka och glass. Och några öl.
Talko. Men mycket folk. Som hade klara uppgifter. Jag avkalkade kaffekokaren. Och städade skåp.

Nu har jag smort in mej med aloe vera (nej, jag har inte bränt mig, våga vägra melanom!) och skriver packningslista till Kroatien.

3 läsdagar kvar. Tre. Sen ska jag städa. Och köpa reseprylar. Och växla pengar. Och packa. Och ta lov (för ett par veckor i alla fall).

Det är svårt att synka cykel och tvätt.

Om jag tar cykeln till Kronohagen måste jag antingen lämna byket eller cykeln där över natten. Om jag lämnar cykeln kan jag ta byket med hem. Då måste jag ta bussen till stan imorgon, gå efter cykeln, men sen kan jag cykla till Piritta och därifrån till Thorax och hem. Om jag lämnar byket här, måste jag komma efter det imorgon tidigt, promenera till Piritta och sedan ta mig till Thorax på nåt mystiskt vis. Då har jag i a för sig sällskap till Thorax. Men har också mer att släpa på. Om jag kommer till Kronohagen ikväll efter planeringschillet så kan jag byka imorgon på morgonen också.

Jag satt seriöst idag på bibban och ritade upp på bordet hur det går smidigast, beroende på var cykeln och byket är.

Voi voi. Den som hade en tvättmaskin hemma.

Jag har tittat igenom Glorias senaste matbok om kvällarna och hittat recept efter recept jag skulle vilja prova. Blåbärspancakes och abborsoppa med fenkol. Störst är lusten att baka. Mustikkakukko är först på listan. Sen pavlova med rabarbercurd. Och creme brulee.

Men mitt samvete är fräckt nog att hindra mej. Ooh den som hade en familj att baka åt. Eller ens tid att ordna en stor middag för vänner och bekanta. Eller ett lite svagare samvete.

Magin från förra året var borta. Men jag är inte besviken trots de höga förväntningarna. Orken fanns bara inte riktigt där de stategiska kvällarna i år.

Hört på turnébussen: JA KESTÄÄ INT, DE E GÖTISTURNÈÈ! Av en djävul som ligger på golvet i bussen och får tass-pleura dren. Ca 20 minuter efter "Globen".
Tassmotto: Inch by inch.
Årens första dopp: Check.
Polkagris i Gränna: Check.
Bästa dansen: På båten påväg till Sthlm. Det var go-crazy-dans i nästan två timmar. Helt. Underbart. Befriande.
Turnéns pinsammaste: Att be om GTn av dem som hade kreditkortet. Men jag fick min GT.
Turnéns festprissar: Ettans flickor. Fan vilken taggning. Wow.
Turnéns bästa morgon: Den då jag fick spoona och blev spoonad.
Årets godaste: Kaffet och "renbrödet" på villan.
Årets efteråtfiilis: Ganska okej. Jag kunde koncentrera mig på att vara på lande och depressionen hann aldrig ifatt. Skönt.

Annars har jag tampats med en elak (men kortvarig, verkar det som) turnéflunssa, så länken som jag hade planerat in orkade jag aldrig med. Och så har jag läst och läst. Och druckit lite kaffe. Och ätit god mat. Och ätit morgongröt under eken där det fanns ett fågelbo med små fågelungar i. Och varit nere vid stranden och metat. Och sovit. Långa nätter. Och tupplurer.

Det var något med det där att gräva efter mask. Spänningen så man skyfflar upp en bit jord med grepen. Det var nästan det roligaste med metandet. Fast det var ganska kul då det nappade också.

På torsdag då jag kommit fram, efter en svettig resa med tung packning, promenerade jag ner till stranden. För det är sånt man gör när man kommer fram till lande. Kollar att allt är som det ska liksom.

Det var så varmt i luften och jag tänkte nu satan och så tog jag mig ett nakendopp i sundet. Samma två textrader snurrade i huvet om och om igen.

"två skor låg kvar på stranden och en hatt med stenar i
och natten var så vacker som en sommarnatt kan bli"

Jag flyr verkligheten, vardagen, post-Götislivet och åker till lande och vådrar mej några dagar. Det kan hända att jag ringer er för att blir så ohyggligt ensamt. Jag vet inte riktigt ännu hur jag kommer att reagera på ensamheten.

Som slut på en riktigt skräp dag kom jag hem till mamma. Hon sa "ta bilen", värmde soppa och dukade fram ost och bröd. Sen körde jag iväg i solnedgången, lyssnade på klassisk musik på Vega och tänkte att imorgon, imorgon åker vi. Och det blir nog bra.

Förra veckan frågade en arbetskamrat om jag gått ner i vikt sen förra sommaren. Jag som inte väger mig sade att ingen aning, int väl. Jag misstänker starkt att illusionen berodde på rock med skärp versus lösa abetskläder.

Idag provade jag en sommarklänning jag köpte förra sommaren och som jag tänkte att jag kunde ha på sitsen på fredag. Den var på tok för liten.

Nu är jag lite ledsen. Och är sugen på Magnum Infinity-glassen.

Hur taggad jag än är inför onsdagen har jag redan börjar fundera på recoveryperioden som är nödvändig efteråt. Hur man möjligast snabbt återhämtar sig och börjar stormläsa. En idé väcktes hos mej igår, och om den förverkligas tror jag att jag kan klara mig utan en PTD och massiv tröstätning. Jag måste undersöka saken.

Mamma firades med Helene Schjerfbeck-utställningen på Villa Gyllenberg. En jättefin samling. Min absoluta favorit var Hetta (tror jag att den hette), en tavla som Schjerfbeck målat precis efter att hon fått veta att mannen hon älskade, Einar Reuter, förlovat sig med någon annan. Jag kan inte hitta tavlan på nätet och att försöka beskriva den blir bara fel hur jag än gör. Känslan i tavlan var ångestfylld och tung och jag fick riktigt illa att vara, bara av att titta på den.

Hu.

Jag hade kanske väntat mig att utelänken skulle ha kännats helst fantastisk, att jag genast skulle ha blivit hooked och aldrig aldrig återvända till gymets springmatta.

Men va kan man egentligen vänta sig. Utan musik och samma bana två gånger. Det enda posivita är väl att det går snabbare att länka lite hemifrån än att ta sig till gymet och tillbaka. Men bläh. Länkning är nog inte min grej.

Tacka vet jag ishockey. På TV.

Det slutade regna så mina svepskäl tog slut och jag joggade iväg i mina hoods, aka Centralparken.

Nu slänger jag i mig lite mat (gissa vad), cyklar iväg för att vakta lite barn och vidare på kisastudio på good old Lövö.

Har i ett par veckors tid tänkt att idag (fredag) är dagen av dagarna då jag ska länka i centralparken.

Idag, med det här vädret, tänker jag : nä.

Men vi ska se. Kanske.

Alltså jag förstår inte hur jag ska kunna/hinna läsa till kanditenten. 15 kurser. Jag vill läsa farmis. Och TULEn. Och all fysiologi. Och repetera molbi, biokemman och ämnesomsättningen. Och titta lite på anatomin. För att inte tala om histologin.

Två år av tentlitteratur. Tre veckor tid. Varav en går till Turnén.

Hoh.

Jag lagade ratatouille*. Lite för mycket. Det ryms ganska lite i frysen, så för att få slut på smeten innan Turnén nästa vecka ska ja äta ratatouille med allt fram tills dess. Morgonkaffe och nattmat inkluderat. Tur att det är gott.

*
1 tölk eko tomatkross
5 tomater
1 liten äggplanta
1/2 zucchini
3 stora champignoner
1 eko paprika
4 vitlöksklyftor
Chiliflakes, salt, socker och svartpeppar.

Mmmm.
Jag kan riktigt se framför mig att jag kommer hem på lördag-söndagnatt efter fyra, sätter mej ner i sängen, kollar mailen och slevar i mig kylskåpskall ratatouille med sked, direkt ur IKEA-burken.

Sådär på tal om att fixa saker själv* så började min brandvarnade varna för att batteriet är slut igår precis då jag släckt lampan. Efter ganska farliga akrobatiska övningar kom den ner. Idag köpte jag nytt batteri. Jättebra, snabbt och effektivt, snart är jag säker igen.

Men nä, det jävla batteriet är 1 mm för stort. Jag lyckades trycka in det i batterihålet precis innan jag insåg att man måst fästa det i de där två hålsystemen först. Och nu får jag inte ut batteriet igen. På något sätt. Det sitter fast. Stenhårt. Så nu måste jag köpa en ny brandvarnare OCH ett nytt batteri. Oh the joy. Nåja. Kanske man inte kan lyckas med allt en och samma dag.





*Jag fixade cykeln. Det är galet skönt att ringa någon man vet att vet och få tips och sen kunna. Jag har aldrig tidigare varit tvungen att själv kunna fixa kedjan, men det känns bra att veta att jag nästa gång det händer vet trixen.

Det fina i att tentläsa på söndag är att det är väldigt okej att sitta och proppa i sig choko och karkki medan man läser. Trist är att Marabous jordgubbschoklad fick nästan undekänt (choko är ändå alltid choko, och kan inte underkännas).

Stockmann har ovanligt fina skyltdockor i skyltfönstren för tillfället. Dom har hår gjort av blommor.

Om alla tänkte så här skulle världen vara ganska mycket finare.

Med detta önskar jag alla ett trevligt veckoslut, själv firar jag med Humorlandskamp och familjefödisar, ett bröllop i körskick och tentläsning.

Min digibox hittar inte AVA. Alltså kommer jag att missa hälften av VM-matcherna. Helvetes MTV3 som köpte rättigheterna. Eller helvetes digibox.

Å fy fan vilken härlig vapp.

Åbo: Det bästa som kunde hända i år. Hela köret med ån och Vårdberget hemmafest med grill (och ja, det är världens finaste lägenehet. Sådär kan-vi-snälla-mörda-honom-lite-för-att-få-den-här-lägenheten-fin). I och med att vi träffade Ted (int DEN Ted) på tåget kände vi hela Åbo. Vi åt för mycket grillmat och blev på golvet och var av den mindre mingliga sorten, men det var okej.

Helsingfors: 06.28-tåget var ett bra drag, Det var kanske ovanligt lite minglande och rundande, men att bara sitta på kullen med sin skumpa var det skönaste. Sillisen hölls ute, jag delade ut solkräm, åt som en häst och trodde att jag skulle spricka i tre timmar. Sov en stund i gräset och lyssnade på andra som inte var för mätta för att prata. Jag tror att första maj 2012 kanske var den bästa hittills, i alla kategorier. Det enda som fattades var såpbubblorna. Och kanske nåt litet annat.

Nu doftar jag solkräm och öppningsöl och gräs och grus, håller äntligen på att bli av med mättnadsångesten och är färdig för att ersätta sömnskulden från inatt.

När man varit vaken redan i tre timmar och flyttat sig från en stad till en annan känns halv tio i Kajsaniemi nästan som eftermiddag. Är det okej att öppna skumpan inna klockan tio då?