Vädret
När den värsta stormen lagt sig och snön mest dalade ner sådär tyst och stilla, skulle jag ha kunna gått i timmar i det här vädret. Det är ganska mitt favoritväder. Den tidiga, lugna snön.
Vad har du i din kappsäck?
Jag tycker att det är alldeles hiskeligt fint att jag har ett jobb där mina arbetsredskap innefattar bl.a. kondomer och en dildo. En röd dildo.
impro
Två nätter i rad har jag drömt att spexet har premiär och att jag varken kan eller läst manuset. Det börjar dra ihop sig. För manusgenomgång alltså.
28.11
Idag har jag inlett dagen med att lyssna på The real groups julalbum, väntat på snön som ska komma och tänkt att det jag helst av allt skulle vilja göra idag är att gå på någon julmarknad i ett snölandskap med en glöggmugg. I den här (ibland är det både en förbannelse och väldigt väldigt bra att jag inte äget ett kreditkort).
Det känns som att jullovet pokear mig i sidan hela tiden.
Rubrik: Etsin sinua
Med avsändare: Rakastajasi.
Mina älskare brukar ringa, inte maila. Tydligt tecken på bluff.
Vad man skulle välja
Vi rankade våra brunchar enligt vad Hon som inte var där skulle tycka. Vad hon skulle ha tyckt om mest på bordet. Och märkte att vi kanske inte känner hennes brunchvanor riktigt lika bra som vi trodde.
Förövrigt behandlade vi några val som vilket kök man skulle välja för resten av sitt liv samt vilket husdjur man skulle skaffa om man var tvungen att skaffa ett. Jag valde två getter. Som kunde bo på min klätterställningsprydda gård på lande.
En sån skulle man ha
Mörka och håriga beskrev jag de tyska männen som. Och tänkte att det skulle tas som en komplimang. Det kom fram att de flesta ser det så.
Berlin har levererat
Vi har brunchat varje morgon. Druckit glögg och kaffe och ingefärste och glüwein. Promenerat i fina och lustiga kvarter. Myst i mörkret. Lagat svamprisotto. Ätit falafel och hummus och tapenade.
Jag har skrattat hysteriskt åt sits och plats, åt P som släppte ett episkt idiomatiskt uttryck som var synnerligen användbart. Det var då vi var för trötta för vårt eget bästa och inte orkade med vidare på galej.
Om jag skulle få välja själv skulle jag stanna och gå på julmarknad ikväll. Åh vad jag skulle vilja det. Åka pariserhjul och sånt. Och hade jag haft mer pengar hade jag nog shoppat mig både fattig och vacker.
Jag förstår blogaren bättre nu. Berlin är ohyggligt bra. Så himla mycket bättre än jag kom ihåg det. Sehr gut. Ich weis nicht nein. Genau. Bäckerei.
Hälsningar
Det finns något supertrgiskt med att jag för tillfället sitter i ett rum i Prenzlauer berg och ska läsa bakterier. Men samtidigt något befriande med att veta att jag kommer att ha så mycket roligare resten av veckoslutet om jag kämpar ett par tomater nu.
Det världen aldrig fick se
Jag ser mitt liv i instagrambilder. Och jag som inte ens har instagram.
Gårdagens instagram: Knäckebrödet jag bakade (mera segt än knäckigt, men gott) åt mina gäster och mig.
Morgonens instagram: Löne/FPA-matematik vid bordet i skenet av stearinljus. Det är alldeles för grått och mörkt där ute för att jag ska idas släpa mit till skolan innan jobbet.
Det går bra nu
Idag har jag flyt. Fan vilket flyt alltså. Ungefär en toktråkig föreläsning och tjugotusen mail senare har jag immunologitenten godkänd, en möjlig praktikplats till sommaren och nästan ett helt mötesprotokoll färdigt. Dessutom är mamma frisk och jag fick se mina fullt normala äggstockar.
Dessutom har jag bokat rum i Sthlm i december. Ett utan fönster och skrivbord, men med en bred säng och ekologiskt morgonmål.
Lugnet
Efter att jag fick tillbaka mitt liv på torsdag har jag suttit i buss i sammanlagt nästan 15 timmar och besökt både St Mickels-ish och Pargas.
Begravningen var fin, farmor höll de finaste av tal och vi funderade mycket kring syskonskap.
Idag har jag sovmorgon. Med Friends. Och Husis. Och kaffe. Som back in the days.
Fast jag saknar croissanter.
Patientfall
Patienten är en 23-årig grundfrisk kvinna. Har 1-3 dagar tidigare utsatts för smitta av en familjemedlem. Nu klagar patienten över huvudvärk, snuva, trötthet. Hon fryser och är trött samt lättirriterad. Halsens lymfkörtlar lindrigt förstorade. Lindriga tecken på sinuit. Varken hosta eller öm hals.
Patienten har förövrigt varit frisk under hösten, fått vaccin mot Influenssa A och B, men är stressad över studierna, har inte kunnat träna på 2-3 veckor och sovit sämre än vanligt.
Patienten undrar nu om hon kan få omedelbar intravenös medicin som tar bort allt. Även virus. Helst genast. Påpekar att också amfetamin eller liknande uppiggande går bra.
Vad 4,50 är värt
Jag, som så många andra, hatar att ringa på finska. Jag hatar att ringa på finska så mycket att jag överväger att inte ringa UniSport för de böter jag har fått för oanvänd timme som jag gick på. 4,50 kostar det att inte ringa. Att ringa och försöka förklara att jag visst var på timmen men såklart inte kan bevisa det kostar nåt helt annat.
Spexsnobben recenserar
Eftersom jag är synnerligen inblandad i vårt spex och på alla sätt och vis sträva efter att göra bättre själv, tycker jag ha mig rätt att dissa TFs spex Robin Hood.
Detta var dåligt:
Ingen presentation av karaktärerna i början av en secen.
Lååånga scener och många karaktärer och det tog länge innan alla karaktärer var presenterade.
Låååååååååånga och för många omstarter i sångera. Spexet kunde stå på stället i 20 minuter då de bara sjöng och sjöng och sjöng. Så mycket klappade vi inte.
Backdroppen, bitch please.
Kellä kulta och grappapella-omstarten.
MEN. Många skådespelarprestationer var helt fantastiska och de flesta sjöng riktigt riktigt bra. Dessutom smälter väl de flesta av en sjönsjungande typ med gitarr och tights. Orkestern överraskade med lite Gagnam style och Euphoria och det blev galet roligt. Och nej, vi kommer aldrig att ha en lika ståtlig Skiljotin på scen som de, poäng åt kulisstyperna.
...färglägger texter
Jag tycker om att använda ordet våldsam i mina tentläsningssammanfattningar. Våldsam blödning och våldsam proliferation. Det blir så mycket mer spännande då.
Massiv fungerar också. Som i massiv vävnadskada (fast där låter nog finskans kudostuho mer dramatiskt).
en film från förritiden
Efter Torka aldrig tårar utan handskar, dokumentären Smittad med samma tema och virologitent tog jag mej tiden att se på Rent igår kväll.
"Hi, I'm Angel"
Rent för mej alltid tillbaka till Lärkan, till filmens natt och auditoriet 2000nånting. Det var en av de starkaste filmupplevelserna jag varit med om.
mera om den där fantastiska kroppen
Idag sa min kropp ifrån genom att på obduktionen få blodtrycksfall. Sen satt jag på golvet i en halv timme.
Jag tar det som ett tecken på att jag inte ska gå och donera blod den här veckan. Och på att jag behöver lite pizzaperjantai sen när jag kommer så långt att jag kommit hem.
...är sugen
Jag sitter och surfar efter nya glasögon och leker med den där tanken att skaffa den där nya stilen. Lite Attling eller lite Boss? Lite skatteåterbäring kanske?
Dessutom är jag riktigt sugen på att prova på Blossas Yuzu Ingefära.
Mittfingret
Idag sa världen FU åt mej igen. Fan ta dej immunologi. Det mesta känns nog riktigt riktigt tungt just nu.
Dessutom gick jag och tog influenssavaccin, så det var visst inte helt tillåtet att träna idag. Men imorgon. Då!
Ett guldkorn
Min tro på mänskligheten krisar, men om inte annat så kom jag igenom Väestön terveys med äran i behåll och en dag av läsning.
Dessutom tror jag att jag kommer att må bättre imorgon om jag fått träna en gnutta.
Reaktionen
Stress och flunssa klär mig inte riktigt. Min hud strejkar och mina ögon är rödsprängda så jag ser alldeles nygråten ut hela tiden. Det är spännande hur kroppen reagerar så starkt och säger ifrån.
Ja och så hjälper det kanske inta att jag kom hem klockan 01 inatt. Fast det var både mitt eget fel och totalt värt det.
snyyt smask suck
Idag är jag storkonsument av hushållspapper och tomater. Hushållspappret till näsan och tomater till tenten. Snart ska jag ta fram Fazers julchoko och frossa i det också.
6 gråt
I Värvet frågas det ibland när personen som intervjuas senast gråtit. Jag skrev en lista och tyckte att den beskriver en och ens liv just nu på ett ganska bra sätt. Från nu till förritiden.
1. Idag hos farmor och farfar då farmor berättade om hur fin hennes storebror varit.
2. Måndag då jag såg på sista delen av Tårka aldrig tårar utan handskar.
3. Förra veckan då jag lyssnade på Nahid Person Sarvestanis sommarprat om hennes flyktinghistoria.
4. I september då jag var så eländigt humör och fick hjälp med att både gråta och sedan skratta hysteriskt.
5. Farmors 80års födelsedag då hon höll tal.
6. Mormors begravning och allt kring det.
Mycket tankar kring döden. Det verkar vara en röd tråd.
julenjuljuljulJULjujujuuuul
Jag hände upp min fönsterstjärna och började fundera över varför folk blir så provocerade över att vissa börjar vänta på, pynta, prata om julfirande. Dricka glögg och tycka att det är härligt. Jag förstår inte riktigt vad det handlar om och varifrån all irritation kommer.
längtan
Vad är det som gått på tok, då man längtar efter morgonkaffet redan innan man går och lägger sig på kvällen?
perspektivet
Fast jag tar tillbaka det just nyss skrev. INGET är värre än inträdesprovsvårarna.
Och dessutom så får jag hänga upp julstjärnan nu, för det har blivit mörk och eländigt. Och det är visst dubbel lön på lördag.
Något att se fram emot
Den här hösten är nog någon av det värsta jag varit med om, mest för att det känns som att det jobbiga aldrig aldrig kommer att ta slut.
Det enda egentliga som håller mig frisk i huvu är nog vetskapen om Stockholm och en liiten liiten paus i allt. Berlin blir lite i skymundan, då det blir så mitt uppe i allting, precis före slutspurten.
