hon som

Jag behöver någon lång att sätta upp en glödlampa och brandvarnaren i taket. Helst fick hen finnas tillgänglig när brandvarnarens batterier ska bytas också.

 

Eller så behöver jag en stege.

På flygfältet trotsade jag tentlitteratur det hårdaste jag kunde och köpte Bridget Jones Dagbok 3.

 

När vi stod och väntade på boarding sades det i högtalarna: "Would the passangers Mr Graham Bell and Mr Carl Jung, going with bla bla flight to Seul, please go to gate bla bla for boarding". Mr Bell blev ombedd att skynda sig "for IMMEDIATE boarding" tre gånger.

 

Samlade alla 5.
Det var på tiden.

 

Det blev fika och massage och promenader. Precis vad jag behövde för att nolla efter kursen.

 

Nu när resan är slut börjar längtan efter jul. Och Lucia.

 

 Mitt i det gråaste november och trots allt det tragiska och det tråkiga tentläsandet, bubblar det av tagg i mej. Tagg som bara resor, jul och koffein kan åstadkomma. 

Jag är inte särskilt vidskeplig, men har ändå inte vågat spekulera kring vår familjeresa då det hotats med strejk efter strejk.

 

Nu skall det ganska mycket till för att jag inte om 30 timmar ska befinna mig i Sverige och ha en tent bakom mig. Och det mina vänner, är ungefär det jag önskar mig mest i hela världen just nu.

Jag har på sista tiden funderat kring min irritation. Främst på hur och om jag kunde bota den. Med hypnos, dietförändringar, psykoanalys, knark, jag är villig att prova på allt.

 

Så kan det ju hända att endel släpper efter tenten på fredag. Eller med musiken Spotify precis rekommenderade åt just mig: Serenity - Zen meditation and white noise and New age deep massage.

Ikväll gör John, Skookum, George, Pingus, Isaac och Kate comeback och diirikar ihop till Sås och Kopp. Igår övade vi, och det var precis som förr (fast utan Dick och Anna).

Efter gårdagens myssli-pysslande doftar det kanelbulle i min lägenhet. Det är nästan som att man, då man kommer hem efter en lång dag, kunde tänka sig att någon väntar på en här hemma med nybakta örfilar.

 

Fast bara nästan.

Vi satt ca 200 läkarstuderanden i läsesalen och skrev Progress-test. Plötsligt började en telefon ringa. Med Backstreet boys' In a World like this som ringsignal.

Min bror frågade mig om jag vill ha hans önskelista.

 

Han frågade också om jag vill ha den åt mig personliga listan som den är, på två och en halv sida, eller om han ska förkorta den till bara en.

"Jag är trött på hummer, jag äter det om jag måst"

"Hälsingar... från Ulanbator"

"Pendoliinoo"

"Aadiduljan hu ha hej"

 

"Går du till jouren?" "Går du o jumppar?"

 

"Ska vi köpa lite bisse till kämppän?" "Nä."

 

"Jävla Ilpo"

Den här veckan är jag borta hemifrån. Den här veckan har jag kämppis. Hittills har vi inte bråkat en enda gång. Hittills har vi inte fått ta ett enda artär-astrup. Och jag har misslyckats med den enda kanyleringen jag flirtat till mig.

 

Jyväskylä regnar. Men i kämppän regnar det inte. Kämppän saknar fungerande TV och internet. Men vi håller humöret uppe. Är vi inte på sjukhuset chillar vi i kämppän. Äter kött (jag orkar inte knussla) och läser lite. På kvällarna tittar vi på film. Under middagarna diskuterar vi va vi lärt oss under dagen. Efter middagarna googlar vi sånt vi inte kom ihåg.

 

Imorgon ska vi på utflykt till Vesiliikuntakeskus AaltoAlvari. Jag ska simma och min kämppis ska hoppa från hopptornet. Sen ska vi äta carbonara.

 

 

Idag fick vi lätt 3 timmar att gå till inget. Sådär som det kan gå en fredag, efter undervisning och före jour. Man dricker lite kaffe, äter lite lunch och så leker man leken där man säger ord i tur och ordning säger ett ord som börjar på samma bokstav som föregående ord slutade på. Gärna ord som har med sex och snusk att göra.

 

Sen är vi ju falktiskt alla nästan vuxna, blivande läkare.