hon som

Sista filmen. Familjedrama. Hopplös mamma och hopplösa döttrar. Panikattacker och slängande av saker i golvet. Inte dålig, ingen stor upplevelse.

 

Älska Rakkautta & Anarkiaa. Ser redan fram emot 2014.

En av festivalens nyckelfilmer.

 

Otroliga skådespelarinsatser, trovärdig dialog. Fatcamp. En tonåring blir kär i läkaren. Och läkaren kämpar med att vara den vuxna och förnuftiga.

Jag önskar att jag hade läst in mig på historian innan. Eller ens sett trailern.

 

Orginal text, utan textning, svårt att komma in i, men när jag väl var inne njöt jag. Det här är konst på hög nivå. Det här är orsaken till att man ska gå på filmfestival.

Brittisk film som utspelade sig på 60-talet, då kärnvapenkriget var det man var rädd för.

 

Ett bästispar som var bästisar på det där obehagliga sättet. När man ovillkorslöst älskar den andra så man låter hen göra vad som helst. När man eggar upp varandra och hamnar i trubbel. Kombinera det här med en ovillkorslös kärlek till sin pappa som har noll spelöga så ligger Ginger sedan i pappans båt och hör honom och sin bästis ha sex.

 

Helt fel sinnestämning för den här filmen. Eller helt rätt. Resultatet var oberoende det att jag satt och var urfittig och irriterad på de flesta karaktärerna.

Jag känner att jag behöver pigga upp mig själv lite. Mycket.

 

Fast jag vet att träning, en flunsfri kropp och mera sömn också kommer att hjälpa.

Hur den nu beskrevs. Fucking Åmol möter Sex and the city.

 

Feel good. Tårar. Visuellt vackra scener. Bra som fan. Men lite Hollywood kanske? Lite förutsägbart? Fast det gjorde inget.

Rakkautta ja anarkiaa, kärlek och anarki är i full gång. Höstens kanske roligaste program.

 

Den franska filmen var sagolik till en början. En ängel, prince Charming och hela köret. Mot slutet minsde och mindre. Små inslag av magi om tyvärr drunknade lite i min längtan efter den efterföljande födelsedagsmiddagen.

På veckoslutskursens presentationsrunda skulle man säga vad man hette, varifrån man kom, hur man kommit dit och vilket pronomen man ville bli kallad.

 

Jag kan bli så galet imponerad av personer som använder hen istället för han eller hon och en istället för man utan att tveka, utan att anstränga sig det minsta.

Efter en eländig eftermiddag på bibban gav jag upp och cyklade hem. Sen hände det sig att jag blev påkörd av en bil. Inte sådär att hjälmen spricker påkörd men sådär att både chauffören och jag blev lite skärrade och jag fick bära hem cykeln då framhjulet är så tillbucklat att det inte rullade (i regnet kan jag tillägga).

 

Och det är inte så farligt. Sånt händer, folk är ouppmärksamma, trafiken kan vara ologisk. Jag cyklar sällan så hårt att de skulle kunna gå värre. Tur nog. Men voi vittu vad jag kan bli trött på att det sen efteråt ska vara så besvärligt. Besvärligt att be om telefonnummer och försöka reda ut på kniagglig finska om chauffören har nätbank och hur hen ska ersätta cykelreparationen. Besvärligt att ta hem cykeln som inte rullar. Besvärligt att inte nu ha en cykel att röra sig med. Besvärligt att få hjulet bytt.

 

Nu ska jag baka morotssemlor och hoppas på bättre humör.

 

Min röst har inte blivit ett dugg bättre sedan veckorlutet. Den har nu 24 timmar på sig att komma i intervjuskick.

 

Tysta 24timmarna börja NU!

Nåt i min TV alternativt digibox har gått sönder. Om jag visste vilkendera, skulle jag föra den till den behömda TV-fixarbutiken runt hörnet från mej. Konstigt nog känns det fler gånger jobbigare att gå till butiken, försöka förklara felet och sedan be dem reparera tjafset. Om det går. Så jobbigt känns det att jag överväger att vara utan TV en tid.

Fast nää.

Jag har götispasset att tacka för den fantastiska helgen och avsaknandet av normal talförmåga.

 

Under välkomstsitsen kunde jag fortfarande uppföra mej. Jag gick hem varken för sent eller för full. Lite ledsen kanske, men allt kan man inte få.

 

Spexet var väl fint. Av de sex som stod på scen förstod jag vad fem sade. Alla dog.

 

Under sitsen försvann rösten sakta men säkert, inte ens barisarnas medicin inför gycklen hjälpte. Gycklade Manliga visan och Fåfänga män. På efterfesten satt jag i en djungel, konfronterades, tvingade att tala. Plötsligt var klockan 8 och jag hann sova en timme i min egna säng.

 

På sillisen fick jag pastasallad och kaffe. Någon blev bombarderad av glass. Jag sjöng finskt solo. Till sist somnade jag i gräset.

 

Jag längtar redan till nästa gång.

 

Idag ska jag läsa på tent.

 

 

What can I do?
Am I in love with The Night? Am I in love with you?
Will you take what I've got?
Will we die on the spot?
Too soon to say
What's your name, anyway?

I See You - Jutty Ranx

 

Den sämsta blandningen av känslan att man förlorat och besvikelse.

Några av mina vänner kom på den fantastiska idén att delta i en pub quiz på en bar nära dej. Det blev en av de roligaste kvällarna på länge. Ganska svårt, men inte för. Stort potential att bli mer än en en kvälls grej.

Idag, efter att ha vetat om deadlinen i flera veckor, tänkte jag ta itu med en stipendieansökan såhär passligt en dag innan sista inlämningdatum. Då märker jag att det krävs bilagor. Bilagor som tar minst 3 dagar att beställa. 

 

För två veckor sen skulle jag gå och donera blod. Jag blev sjuk och skulle skjuta upp det med de två veckor som krävs. Imorgon skulle jag gå. Idag har jag ont i halsen.

 

Fuck tidtabeller.

 

Igår på kräftisen fick jag klä mig i klänning. Musta kissa fanns i rymden den här gången. Jungfruspexet var kompakt. Jag tog spontant itu med en konfrontation som en gång ti tiden kunde ha haft konsekvenser. Jag prövade på "en drink, helt samma vilken". Hjälpte en vän med hicka och utförde stunts. Blandade honungsmelon, O'Boy, sirap och pinjefrön Strömsö-style. Härligheten resulterade även i en spännande drink och ännu mer spännande bilder.

 

Där gick startskottet för hösten.

I mitt tidigare liv kröp sommarjobbssökarångesten så småningom på en i januari. I mars kunde den vara riktigt besvärlig om det verkade som att man inte fick något jobb alls. Då har jag ändå haft otrolig tur och lyckats söka rätt jobb rätt år och i sommarjobbat alla somrar sedan jag var 18.

 

I mitt nuvarande liv får folk panik i augusti om de ännu inte fått svar av överläkaren. "Har du hört att det och det sjukhuset redan har fyllt alla sina platser?", när det fortfarande är sommarmånad. Å andra sidan vet jag att erbjudanden kommer att bli fler från och med nu. Vi kommer att bli uppringda av firmor som vill att vi ska jobba för dem. Det kommer hädanefter alltid att finnas jobb. Jag tror dessutom att jag redan nu har mitt på det torra gällande sommaren 2014.

 

Det här är lönen jag får för att jag kämpar sig igenom den här skolan och jobbat till och från i 7 år. För gratis har det sannerligen inte kommit.

Och ja så började skolan igen. Höstmotivationen lyser med sin frånvaro. Lättare blir det inte med en tight tidtabell nu genast från början.

 

Som tur finns min alldeles egna medicinarklubb. Och en kräftis är påväg. Fick lite försmak igår på jungfrukaffet. Efter sponsvinet slutade vi bara inte. Vi pratade med lite nya ettor, löste kondomgåtor, hittade skumpa, såg bariskällaren, dansade och taggade inför lördagen. Sällskap fick jag hem med samma gäng som kämpade sig genom snöstormen i våras.

 

Idag vaknade jag med ett mående som jag förtjänade. 2 gram paracetamol och en inställd lunch senare slängde jag i mig fyra skedar gröt och kom ur sängen.

 

Igår missade jag både butiken och BB. Idag hann jag till båda.