Efterdyningar
Den där känslan när man* beslutat sig för att stanna hemma istället för hos honom för att få sova ostört, har glömt nässprayet i läkarrocken i Hyvinge men tänker att äh, kanske jag klarar mig ikväll ändå (den elaka flunssan är ju ändå påväg åt bättre håll, kanske). Och sedan börjar ångra sig dp det blir så ensamt och tråkigt och man känner hur näsan täpps igen och det inte går att andas och man inser att man måste åka till ett öppen aptek för att kunna sova över huvudtaget och då kanske medsamma kunna åka dit man får sällskap, men sällskapet plötsligt hittat på annat och det blir så ångestfyllt att tänka på att vi inte ska fira nyår tillsammans och...
Och inser att man kanske inte var så frisk trots allt. Och att man var ganska trött.
*Man kan ersättas med en. Eller Jag.
En kopp om dagen
Stunden då du inser att du inte kommer att undvika abstinenshuvudvärken från att du inte druckit dagens kopp kaffe. Och klockan är halv nio på kvällen. Och det är ofattbart viktigt att du sover gott i natt.
FML.
