hon som

Igår på flickkvällen diskuterade vi noggrannt igenom babyfebern.

 

Jag: Om jag hade den perfekta mannen som jag skulle vara jättekär i och jag visste att jag ville ha barn med honom och vara med honom och han också ville ha barn så skulle jag utan tvekan skaffa ett nu.

Min kloka väninna: Om du var kär i den perfekta mannen och ville vara tillsammans med honom för alltid skulle du knappast ha så bråttom.

 

Förövrigt var jag väldigt icke-gravid och drack av champagnen och njöt av livet. 

Idag är dagen av dagarna då vi plockar fram champagnen och skålar för Finland och den nya äktenskapsdagen.

Imorgon kväll hinner jag titta på hela veckans Paradise Hotel. Imorgon kväll hinner jag läsa slut Is som jag borde ha läst redan. Imorgonkväll hinner jag se Sykes senaste avsnitt. Jag hinner också laga mat (!), diska och framför allt sova.

 

Å andra sidan har jag den här veckan lyckats vara med om att trolla fram ett scengångeri och det är bara onsdag.

Jag har akut bebifeber och är övertygad om att det skulle vara världens bästa idé att skaffa barn precis nu. Genast. 

 

Tur att det finns vår spexbebis som jag snart ska få ta över själv och sedan uppfostra enligt bästa förmåga. Nu har vi skrivit ett spex. En version av den åtminstone. Än så länge är jag stolt. Och fasar inför att det ska stå på egna vingar.

Mycket bebis just nu. Så gott som varje dag i skolan blir jag lite febrigare. Och tänker att min bebis nog skulle vara så hurja söt.

 

Igår, då vi undersökte nyfödda, frågade barnläkaren om jag hade egna. Jag behandlade bebisarna så vant tyckte hon. Stolt som en tupp tvättade jag bort lite kakka och sade att nej nej, va sku nu ja.

 

Sen har min bästis fått en med svans. Synnerligen söt S.

 

Och flickorna säger att det är på gång i deras bekantskapskrets. Kanske är det nu De åren då allt börjar, börjar.