en äckligt vanlig onsdag... blää.
Blä. Jag har tappat bort min blogg-inspiration...
Det var jobbigt att sitta på fyssaföreläsning idag. Jag satt och koncentrerade mig på hur irriterad jag blev på diverse frågor (Österbottningen frågade 45 frågor under sex timmar) och på att rasterna inte kom regelbundet och på att jag var hungrig. Är det meningen att man skall ha 45 min föreläsning, 15 min rast så skall det väl för fan också vara så! Det gick så långt att jag satt och spände mig i hela kroppen och bara ville springa ut ur salen. En lite dålig dag kanske...
Men månda och tisdag har varit alldeles okej. Igår besökte jag farmor och farfar och satt med dem ganska många timmar och drack te och åt toscabitar. Jag var så glad för att de verkade glada att se mig och och faktiskt påriktigt var intresserade. Man kan skatta sig lycklig över att ha sådana farföräldrar som bryr sig och som dessutom är jättetrevliga. Hihi.
Vår årsbokstext är inskickad. Den blev alldeles bra. Fast nu vågar jag inte läsa igenom den mer, för jag är så rädd för att jag inte skall tycka om den, eller hitta en massa saker som jag skulle vilja ändra på. Det gick kanske lite trögt att skriva den med den andre skribenten på söndag, men vi fick nu det gjort i alla fall. Det var trots allt kiva att ha honom här hemma och mamma och pappa var ju så nöjda då vi åt middag här också för de tycker ju om honom. Hädanefter skall jag presentera honom som my lover undercover. He´s my secret passion and I have no other. Det är inte så svårt att tänka sig att alla på preppen undrar... Man tänker liksom inte på det då man vant sig vid skolan.
På tal om skolan var vi där och åt på måndag. Blev alldeles lycklig av det. Tillbaka hem, fast ändå inte. Man kunde lite gå förbi lärarrummet och hälsa sådär coolt (eller var det coolt?).
Vanligt onsdagsprogram... dans och Grey. Borde räkna lite kemma...
Ett litet test: Kommer han imorgon eller inte? Och om inte, kommenterar han det?
20 min senare:
Det är något fel på mig. Jag sätter mig ner med nötter och te framför kemmakompendiet, men det går inte. Hela min kropp skriker att jag inte klarar av det här och jag får huvudvärk och spasmer och jag kan inte sitta stilla. Vilket svepskäl va.. Nä, jag kunde inte läsa för min kropp lät mig inte. Men just så känns det. Det är so om den skulle vilja vila lite... Och inte har jag ju ändå jobbat nästan något alls här hemma. Och vi slutade redan tre idag... Frågan är om jag skall lyssna till min kropp eller trotsa den och kämpa vidare...
Det var jobbigt att sitta på fyssaföreläsning idag. Jag satt och koncentrerade mig på hur irriterad jag blev på diverse frågor (Österbottningen frågade 45 frågor under sex timmar) och på att rasterna inte kom regelbundet och på att jag var hungrig. Är det meningen att man skall ha 45 min föreläsning, 15 min rast så skall det väl för fan också vara så! Det gick så långt att jag satt och spände mig i hela kroppen och bara ville springa ut ur salen. En lite dålig dag kanske...
Men månda och tisdag har varit alldeles okej. Igår besökte jag farmor och farfar och satt med dem ganska många timmar och drack te och åt toscabitar. Jag var så glad för att de verkade glada att se mig och och faktiskt påriktigt var intresserade. Man kan skatta sig lycklig över att ha sådana farföräldrar som bryr sig och som dessutom är jättetrevliga. Hihi.
Vår årsbokstext är inskickad. Den blev alldeles bra. Fast nu vågar jag inte läsa igenom den mer, för jag är så rädd för att jag inte skall tycka om den, eller hitta en massa saker som jag skulle vilja ändra på. Det gick kanske lite trögt att skriva den med den andre skribenten på söndag, men vi fick nu det gjort i alla fall. Det var trots allt kiva att ha honom här hemma och mamma och pappa var ju så nöjda då vi åt middag här också för de tycker ju om honom. Hädanefter skall jag presentera honom som my lover undercover. He´s my secret passion and I have no other. Det är inte så svårt att tänka sig att alla på preppen undrar... Man tänker liksom inte på det då man vant sig vid skolan.
På tal om skolan var vi där och åt på måndag. Blev alldeles lycklig av det. Tillbaka hem, fast ändå inte. Man kunde lite gå förbi lärarrummet och hälsa sådär coolt (eller var det coolt?).
Vanligt onsdagsprogram... dans och Grey. Borde räkna lite kemma...
Ett litet test: Kommer han imorgon eller inte? Och om inte, kommenterar han det?
20 min senare:
Det är något fel på mig. Jag sätter mig ner med nötter och te framför kemmakompendiet, men det går inte. Hela min kropp skriker att jag inte klarar av det här och jag får huvudvärk och spasmer och jag kan inte sitta stilla. Vilket svepskäl va.. Nä, jag kunde inte läsa för min kropp lät mig inte. Men just så känns det. Det är so om den skulle vilja vila lite... Och inte har jag ju ändå jobbat nästan något alls här hemma. Och vi slutade redan tre idag... Frågan är om jag skall lyssna till min kropp eller trotsa den och kämpa vidare...
Kommentarer
Trackback
