...har orsak att vara glad
Detta gör mig glad dessa dagar i augusti:
Påväg till buss såg jag tre alkoholiserade uteliggare sitta och prata vid järnvägstorget. Så går den ena mannen och plockar en av rabattblommorna som han sedan ger till kvinnan i sällskapet. Tanken var helt tydligt välmenande och det såg så trevligt ut då han sträckte fram den på ett lite klumpigt och heroiskt sätt.
I väntan på bussen var det mycket armékillar i farten. Såg på långt håll en lång och en kort arméjappe som gick hand i hand. Då de kom närmare visade det sig att den ena var en flicka. Det är att ha en gemensam hobby om något!
Ett chill på Lövö med bastubadande och permissionskillar. Obeskrivlig lycka då jag fick träffa dem igen, sitta med dem och prata, sova mellan dem och sitta och skratta åt deras juttun.
En sista jobbdag... Fast det känns ännu overkligt.
Fick ett brev. Inne i brevet fanns ett nytt vänskapsband och en lapp där det stod: Till Aina (för andra gången) av din kaffekompis. Detta skall jag inte tappa bort. Det är vitt och blått och gult.
Jobbsökandet går framåt. Har två rektorer lite på kroken. Men väntar fortfarande på svar från den rektorn jag skulle vilja ha svar från.
Det var så skönt att komma hem i morse då musik hördes från vardagsrummet och alla var hemma.
Idag åker vi på familjesemester. Med båten över till Stockholm. Ser så otroligt mycket fram emot dagarna borta med dem.
Påväg till buss såg jag tre alkoholiserade uteliggare sitta och prata vid järnvägstorget. Så går den ena mannen och plockar en av rabattblommorna som han sedan ger till kvinnan i sällskapet. Tanken var helt tydligt välmenande och det såg så trevligt ut då han sträckte fram den på ett lite klumpigt och heroiskt sätt.
I väntan på bussen var det mycket armékillar i farten. Såg på långt håll en lång och en kort arméjappe som gick hand i hand. Då de kom närmare visade det sig att den ena var en flicka. Det är att ha en gemensam hobby om något!
Ett chill på Lövö med bastubadande och permissionskillar. Obeskrivlig lycka då jag fick träffa dem igen, sitta med dem och prata, sova mellan dem och sitta och skratta åt deras juttun.
En sista jobbdag... Fast det känns ännu overkligt.
Fick ett brev. Inne i brevet fanns ett nytt vänskapsband och en lapp där det stod: Till Aina (för andra gången) av din kaffekompis. Detta skall jag inte tappa bort. Det är vitt och blått och gult.
Jobbsökandet går framåt. Har två rektorer lite på kroken. Men väntar fortfarande på svar från den rektorn jag skulle vilja ha svar från.
Det var så skönt att komma hem i morse då musik hördes från vardagsrummet och alla var hemma.
Idag åker vi på familjesemester. Med båten över till Stockholm. Ser så otroligt mycket fram emot dagarna borta med dem.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Postat av: Mimmi
Om du inte fått svar.. så vet jag inte om det alls kommer. Vad jag vet är att vi antagligen inte behöver fler arbetare.
:/
Trackback