hon som

Att jobba fem timmar på eftis är ingenting jämfört med att jobbar åtta på caféet. Idag gick allt väldigt lugnt och smidigt. Jag hade liksom förberett mig på ett gäng obstinata olydiga barn, men alla var (i alla fall ännu idag) riktigt trevliga och söta. Samtliga avhämtades tidigt och vi fick gå hem redan före halv fem. Allt gick liksom bra.

Jag förstår varför mellanåringarna bli slöa. Jag menar, jag börjar sent (kan alltså sova sent) och så komme rjag hem klockan fem och har inga läxor eller provveckor whatsoever. Så ja funderar över att skriva in mig på elixia. Körkortet står också i kö.

Får creeps av att tänka på att jag måste gå till caféet snart och säga upp mig. Huj.

Detta lärde jag mig på caféet:

• hur diskmaskinen/kassa-apparaten fungerar
• hur man gör caffe latte/cappuccino/au lait/espresso/macciato/mocca/americano
• hur man skall göra för att få mjölkskummet sådär segt
• att man måste sätta i sockret i den heta espresson innan man blandar det med isen och den kalla mjölken i en islatte
• att jag fungerar ganska bra under stress
• att det finska ordet "voisarvi" betyder croissant
• vilka produkter som är glutenfria/laktosfria
• vad de olika produkterna kostar
• att det är skillnad på laktorfri och hyla (laktosfattig)
• att finskan går ganska smidigt då man bara pratar på
• det att flirta med kunderna leder inte till något annat än lite gladare/räddare kunder
• att turister som inte kan engelska är riktigt svåra att betjäna
• att ryska tanter är riktigt svåra att behaga
• hur snuskiga caféer egentligen är
• hur viktigt det är med en bra chef
• hur viktigt det är med trevliga arbetskamrater
• hur mycket pengarna i kassan kan kasta från det det borde vara
• att det är ganska praktiskt att få semiregelbunden lön

Har till min förvåning märkt att jag småsaknar det. Mest de som jobbar där och det där att man faktiskt vet så mycket som kunderna inte gör.