...är hög på livet (läs: träning och koffein)
Min favoritblandning just nu är blandningen av endorfiner från träning och koffein från en take away-cappuccino från Aleksi 13. Tillsätter man ännu en bit choko och ett veckoslut framför, går man över gränsen till fulländad salighet. Hur skall jag kunna slita mig från detta och börja läsa på morgnarna istället för att göra allt det där?
Jag hade inte insett hur mycket jag saknat fickan. Igår sprang hon omkring och visade vilka skor som var pappas och vilka som var mammas. Var ovan vid att springa efter, dels för att hon senast jag såg henne inte kunde gå och delt för att jag i skolan verkligen inte lägger energi på att hela tiden hålla koll på var alla befinner sig.
Hon var på strålande humör och vi hade det riktigt trevligt. Åtta-tiden blev hon lite famnsjuk och jag bestämde mig för att försöka lägga henne. Hon låg bredvid mig och fnittrade så förtjust att jag inte kunde låta bli att fnittra lite jag med. Hon somnade då vi spoonade, med hennes rygg mot min mage och min arm runt henne. Hade jättesvårt att slita mig från henne då hon somnat. Föreställningen lär ha varit mycket bättre igår.
Blev lycklig då jag såg att roskisgubben tog bort pantflaskorna från roskisanra och satt dem skilt innan han körde skräpet i bilen. Avsikten struntar jag i, det bidrar ändå till fler pantade flaskor och en bättre värld.
Igår då min syster klippte min pannlugg frågade hon efter en stund: "Gör det något om den inte blir så rak?".
Jag hade inte insett hur mycket jag saknat fickan. Igår sprang hon omkring och visade vilka skor som var pappas och vilka som var mammas. Var ovan vid att springa efter, dels för att hon senast jag såg henne inte kunde gå och delt för att jag i skolan verkligen inte lägger energi på att hela tiden hålla koll på var alla befinner sig.
Hon var på strålande humör och vi hade det riktigt trevligt. Åtta-tiden blev hon lite famnsjuk och jag bestämde mig för att försöka lägga henne. Hon låg bredvid mig och fnittrade så förtjust att jag inte kunde låta bli att fnittra lite jag med. Hon somnade då vi spoonade, med hennes rygg mot min mage och min arm runt henne. Hade jättesvårt att slita mig från henne då hon somnat. Föreställningen lär ha varit mycket bättre igår.
Blev lycklig då jag såg att roskisgubben tog bort pantflaskorna från roskisanra och satt dem skilt innan han körde skräpet i bilen. Avsikten struntar jag i, det bidrar ändå till fler pantade flaskor och en bättre värld.
Igår då min syster klippte min pannlugg frågade hon efter en stund: "Gör det något om den inte blir så rak?".
Kommentarer
Trackback
