hon som

Åt tidigt morgonmål på Ekbergs morgonmålsbuffét (stavn?) med Hon som brukar vara min morgonmålskompis. Trevligt som vanligt och framför allt gott! Började med gröt, så jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag sedan åt brieost och croissanter. Träffade mamman till Hon som är i Schweiz och vi pratade lite om det, och om Hon som just börjat gymnasiet. Hon (mamman) är så ungdomlig av sig. Min mamma skulle aldrig komma fram till bordet där hennes dotters kompis sitter och fråga hur det mås.

Efter målet gick jag lite omkring på stan, på jakt efter kaffeplåtburk. Har letat och letat och hittat bara fula eller dyra. Sokos blev min räddning och jag hittade en som var alldeles okej. Inte perfekt, men tillräkligt bra. Det skulle ha funnits också Marimekkos, men de var lite fel form och dessutom i lite trista Unikko-färger. Så jag nöjde mig med en med lamm på. Min motivering är att koffein gör så att man inte kan sova, utan man är tvungen att räkna får på kvällen för att somna. Har skrivit Ainas kompiskaffe på, för att undvika rådd. I burken skall alltid finnas gott och ekologiskt kaffe.

Jag tror att jag har gått och blivit lite för desperat efter en pojke. Detta märkte jag då jag slötittade på MTV och det kom den där Jonas brothers' SOS och jag blev alldeles pirrig i magen av vokalisten. Han var så söt och sådär självsäker då han sjöng. Ojoj.

Idag kom jag iväg från eftiset först kvart i sex, trots att alla barn skall hämtas före fem. En stackars generad mamma ringde och sade att hon hade somnat och så var det nåt rådd med någon dotter som sagt att klockan var mindre än den var. Det var ju ingens fel, men rätt så sur hann man ju bli. Detta kunde man ju förstås inte visa för pojken som var kvar, så vi spelade sähly och kort. Stackars kille. Själv skulle jag ha dött av skam.

Efter jobbet blev det träff med de nyaste småkusinerna hos den ena familjen. Jag kan ingenting göra, då jag bara blir alldeles svag i benen av bebisarna. När ett två-månaderspaket ligger och sover i ens famn eller när en fem-månadersdocka skrattar åt sin och ens spegelbild smälter man och kommer in i helt andra världar. Nu luktar jag härligt bebispugel och går saligt omkring på rosa bebirumpor. Imorgon blir det som tur mera småbarn i Grakytown.

På fredag då Han från armén ringde och jag svarade "Hej älskling", trodde de barn som var kvar att det var mitt barn som hade ringt. Endel av mammorna till barnen var ju bara just över 20 då de fick sina första...

Jojo, lite måste man få drömma.