...skriver blogg för att hon är uttråkad
Det sämsta med pannlugg: Ens hy i panna blir fet och man får finnar.
Det bästa med pannlugg: Pannluggen täcker finnarna så att de inte syns, och man kan låta finnarna torka av sig själva utan att försöra huden.
Det är spännande det där med avslutningsavslappningen på yogan. Det är meningen att man skall ligga och först slappna av totalt och sedan skall man koncentrera sig på andningen för att inte tänka på annat. För tankarna skenar lätt iväg, jag börjar bli hungrig borde jag gå via butiken och köpa grynost månne systern har ätit jag kan sitta framför tvn och äta så typiskt att det i SATC-filmen skulle hända så att Big inte ville gifta sig med Carrie Carrie låg där på deras bröllopssäng och grät när grät jag senast och så vidare. När man tänker jag andas in jag andas ut och jag tar en liten paus och så in... så är det som ett galler så att andra tankar inte kan komma genom. Jag kan se det där diffusa gallret framför mig i mitt huvud medan jag andas, med alla färggranna tankar som far omkring där utanför men inte kommer igenom. Så glömmer man lätt bort sig och tackar för att man inte glömmer att andas.
Jag behöver en cykel. Lite ironiskt eftersom jag är tvungen att skaffa den för att hinna till möjliga bilteoritimmar. Har inte cyklat i stan sedan jag var typ tio. Men då jag inte får studierabatt på busskortet så tror jag att en cykel kan vara bra att ha om man vill spara pengar och ta cykeln till yogan och gymet och så. Det är alltså så att bilskolans teoritimmar bara går i de svenska gymnasierna, vilket i sig inte är ett problem eftersom ett av dem ligger seminära, men att timmarna antagligen börjar redan klockan 16, och det blir ett problem eftersom jobbet slutar först klockan 17 (blä vilken lång och dåligt uppbyggd mening). Men vi skall se, det kanske ordnar sig. I annat fall blir jag tvungen att ta kortet på finska.
Idag har jag igen suttit framför TV:n och tittat på nattens spjutkastningskval. Lycklig över att alla finländare kom vidare.
Man märker att inget spännande händer i mitt liv då jag skriver minst ett inlägg om dagen. Jag skulle förstås kunna göra nåt åt saken och börja läsa och träna lite mer, men... Nå, jag antar att till och med Galenos kan kännas som en räddning då jag gjort allt annat.
Hu, måste göra mig i ordninga för att gå på jobb. Efteråt blir det kaffe med lågstadiebästis.
Det bästa med pannlugg: Pannluggen täcker finnarna så att de inte syns, och man kan låta finnarna torka av sig själva utan att försöra huden.
Det är spännande det där med avslutningsavslappningen på yogan. Det är meningen att man skall ligga och först slappna av totalt och sedan skall man koncentrera sig på andningen för att inte tänka på annat. För tankarna skenar lätt iväg, jag börjar bli hungrig borde jag gå via butiken och köpa grynost månne systern har ätit jag kan sitta framför tvn och äta så typiskt att det i SATC-filmen skulle hända så att Big inte ville gifta sig med Carrie Carrie låg där på deras bröllopssäng och grät när grät jag senast och så vidare. När man tänker jag andas in jag andas ut och jag tar en liten paus och så in... så är det som ett galler så att andra tankar inte kan komma genom. Jag kan se det där diffusa gallret framför mig i mitt huvud medan jag andas, med alla färggranna tankar som far omkring där utanför men inte kommer igenom. Så glömmer man lätt bort sig och tackar för att man inte glömmer att andas.
Jag behöver en cykel. Lite ironiskt eftersom jag är tvungen att skaffa den för att hinna till möjliga bilteoritimmar. Har inte cyklat i stan sedan jag var typ tio. Men då jag inte får studierabatt på busskortet så tror jag att en cykel kan vara bra att ha om man vill spara pengar och ta cykeln till yogan och gymet och så. Det är alltså så att bilskolans teoritimmar bara går i de svenska gymnasierna, vilket i sig inte är ett problem eftersom ett av dem ligger seminära, men att timmarna antagligen börjar redan klockan 16, och det blir ett problem eftersom jobbet slutar först klockan 17 (blä vilken lång och dåligt uppbyggd mening). Men vi skall se, det kanske ordnar sig. I annat fall blir jag tvungen att ta kortet på finska.
Idag har jag igen suttit framför TV:n och tittat på nattens spjutkastningskval. Lycklig över att alla finländare kom vidare.
Man märker att inget spännande händer i mitt liv då jag skriver minst ett inlägg om dagen. Jag skulle förstås kunna göra nåt åt saken och börja läsa och träna lite mer, men... Nå, jag antar att till och med Galenos kan kännas som en räddning då jag gjort allt annat.
Hu, måste göra mig i ordninga för att gå på jobb. Efteråt blir det kaffe med lågstadiebästis.
Kommentarer
Trackback
