hon som

Julen är som bortblåst. Julgranen, pepparkakorna, julkalendern och chokladen finns kvar, men stämningen är borta. Egentligen är det ganska skönt, jag är rätt så klar med julen nu.

I stället kan man koncentrera sig på det kommande nya året och reflektera över vad som egentligen hänt och vad som kanske skulle kunna hända. Nyår är en av mina favorithögtider, absolut. För man kan lämna allt skit bakom sig (eller minnas de fantastiska dagarna) och se framåt, med nytt hopp. Hih. Imorgon sprakar det (inte smäller, jag satsar på sprakastickor istället för raketer).

Har idag varit på en fem timmar lång gå-på-stan-och-sköta-ärenden-tur, och kom hem alldeles svettig, hungrig och flera hundra euro fattigare. Men det var roligt. Bästa köpet var Noa-Noa-toppen. Onödigaste kanske byxorna (men de var snygga) och en perus-ylletröja.

Hade också träff med mamma vid 4 runners och gick och köpte springskor (födispresent). Och det var absolut en upplevelse. Mannen i butiken var absolut en expert på fötter och skor. Vi förklarade att jag haft lite svårigheter med penikka-sjukdomen och han intervjuade mig väldigt grundligt och länge om hurdana skor jag sprungit med, på vad, hur länge och snabbt, hur gammal jag är, när jag upptäckte problemet och så tittade han på mina vrister när jag står rakt och med böjda knän. Och så fick jag prova en springmatta med två olika skor och jag valde Karhu-länkkare i gredelint och gult. Så köpte vi springstrumpor, för det var viktigt enligt honom, och utan tvekan kändes det alldeles annorlunda i skorna och att gå. Är säker på att jag fått bra skor och tips, och att min löpning nu kommer att vara mycket tryggare.

Kan man inte sova för att man tänker eller tänker man för att man inte kan sova? Är nu i samma situation som för ett år sedan. Min egna situation är inte riktigt samma, men min känslan i magen är. Och grubblandet går i precis samma banor.

Jag tycker om ordet pastill.

Godast just nu: saltgurka!