...nog kommer att komma tillbaka.

Sista jobbdagen kom och gick. Och ändå är det inte slut, för jag har en känsla av att jag kommer att springa där titt som tätt och vikariera och hälsa på. Den tanken håller mig nog lite vid liv och gör det hela lite mindre dramatiskt. Fick (krävde) många kramar, teckningar, jolkort och -klappar, och massor av "du måste komma och hälsa på". Och det är klart att jag skall det. Har nog inte fattat det riktigt ännu. Sådär på tal om att saker tar slut..

Snabbvisit på klubb igår, men kom hem först 24-tiden ändå. Allt för få timmar senare var det bara att stiga upp, fortfarande lite snurrig, klä på sig snäppet snyggare och ta 06.42-tåget mot gamla skolan.  Tidigare år har jag varit på skolan mycket tidigare än i år, men då har man i alla fall fått klä på sig verkkarma. Första delen satt jag mest och svettades och suktade efter vatten och kaffe. Jag har aldrig varit i skolan dagen efter (bra!) och hade nästan lite dåligt samvete för det idag.

Så fort jag fått mitt kaffe, en ABI-kalender (jag tänker ha november varje månad!!) och en kram av rektorn mådde jag mycket bättre och var redo för julskådespelet. Huvudrollsinnehavaren var bedårande och spektaklet var i allmänhet rätt så lyckat. Det var sådär härligt skolskådespelsfiilis med smått mokande, men blev glatt överraskad över att så många sjöng och såpass bra, att regissören hade uppmuntrat dem till det. Som väntat apploderade man med den lilla gnagande tanken "varför fick inte jag vara med". Den där vanliga mysiga stämningen, fast utan traditionell glöggfest efteråt. Det får bli imrogon istället.

Hem och sedan vidare på lunch + julklappsbyte med barndomsvän. Hem igen och sova. Har sovit i nästan två timmar, skönt men svettigt och snuskigt i kragskjorta. Nu klarar man väl den andra julfesten för idag (det är inte alls alla som gör det).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0