hon som

Om en jobbkompis (för nee jag har inget annat liv just nu): Riktigt drama. Trodde inte att de fanns sådant här. Hon bor tillsammans med sin pojkvän. Han är typisk finne, lite tråkig, men trygg och bra att ha. Hon är samtidigt i ett förhållande med sin ex-pojkvän. Deras förhållande är passionerat, han behandlar henne som en prinsessa, men det är som en bergochdalbana. Exet vet om att hon bor med sin pojkvän, pojkvännen vet inte om exet. Exet talar nu om en framtid tillsammans och vill flytta ihop med henne.

Hon vill behålla kakan och äta upp den, som man skulle säga om man gillade ordspråk. Dessutom skickar hon sådana där flirtiga SMS till män som vill ha henne. Hon uppför sig lite som en 15-åring. Som jag då jag var 15 (eller 19..?). Fast jag vill inte vara sådan då jag då jag blir lika gammal som hon är (nå int e hon nu så gammal).

En snabbanalys: Hon kan inte bli helt lycklig med någon av dem hon har nu. Annars skulle hon inte vara med dem båda. Så nu borde hon bara göra slut med båda två, fundera ut vad hon vill och vänta på den där perfekta kombinationen mellan upp-och-ner och horisontellt. Bara...

Var just och såg P.S. I love you. Fyra stjärnor, trots killen-som-satt-bakom-migs suckar och sarkastiska kommentarer. Kände igen mig i mycket. Nåja, min man har inte dött i cancer och lämnat efter sig en massa brev. Men jag vet hur det känns det där med att ständigt bli påmind och hoppet som aldrig får en chans att slockna. Och hur det inte alltid är särskilt kiva.

Två skithäktiska dagar på jobbet. Har inte fått äta på hela dagen båda dagarna. Idag var det inte alls roligt där mot slutet. Som kompensation slat jag en muffins. Imorgon har hälften av veckan gått (försiktigt hurra!).