hon som

Sommarlovet har börjat, och det känns bra. Av någon anledning har jag inget jobb alls nu i juni (månne jag har i juli..?), så jag har tillbringat de tre första vardagarna i Grani, vaktandes en liten flicka. Detta på dagarna. På måndag kväll spelade vi korgboll någonstans i Grani och det var hur roligt som helst. Jag var ganska utmattad efter vaktandet, och har världens sämsta bollsinne, men jag var glatt överraskad hur kul det blev. Fick sommarens första skrubbsår och myggbett, men har lyckats hålla mig obränd. Efter matchen fortsatte jag och fyra killar och badade bastu och sedan måndagsfilm hos Han som har terass. Det blev sent och jag och Han som bor långt borta men som inte hade inträdesförhör nästa dag, sov över. Mys.

På tisdagkväll var det Operett på Operan. Jag måste säga att jag föredrar balett. Tycker inte riktigt att sången behövs för att utrycka sig då det finns musik, och man förstår ju annars heller inte vad de sjunger. Operetter har repliker mellan sången och det räddade nog föreställningen. Men jag menar, jag klagar inte, den var mera bra än dålig.

Idag känns det alltså ganska skönt att få vara hemma en kväll, då jag inte varit hemma sedan fredag förra veckan. I morgon åker jag bort igen, till Hangö för att vakta lite mer och för att komma bort från stan och dåliga minnen av stress. Ser så mycket fram emot det. Sedan har jag ytterligare endel vaktande på måndag, på tisdag det sista direktionsmötet (snyft) och lördagen därpå maskerad och kanske dagstur till Tallin. Sedan blir det väl midsommar och tjafs. Inget jobb ger en massa möjligheter (och lite pengar)!

Här hemma ligger blommor på tork. Rosor i alla färger i olika knippen. Mamma satsar. Att hon orkar. Glad över att hon gör det såklart. Snart är dimissionen ett minne blott. Men vilket minne sen! Kan inte vänta på nästa vapp då jag får använda mössan igen.