månad: jens
Har nog inte tänkt igenom helt ordentligt det jag skriver här. Jag tänker inte på (att det finns en möjlighet) att såna som inte känner mig läser bloggen. Jag var tvungen att skriva om förrgårdagens inlägg då jag märkte (eller det var egentligen mamma som påpekade) att det jag skrivit om "det coola" (ni som hann läsa inlägget vet) att det kunde tolkas väldigt fel, ifall man inte känner personen i fråga. Och så har jag ju faktiskt tystnadsplikt gällande det som säga på mötena, så jag måste ta bort lite där också. Uh, man måste vara försiktig.
Om gårdagens fest: Kort och gott; en bra fest! Jag blev lite överraskad då det kom till gästerna. Eller egentligen var det väl inte så många ovändade där, men jag hade på nåt sätt inte ändå tänkt mig att där skulle vara människor från alla årskurser. Men vadå.. Kul!
Så speciellt var det kanske inte. Jag hade jobb idag igen, så det blev inte jättemycket. Jag sprang nu omkring och dansade och pratade, och dansade lite till. Där elva-tiden tog tröttheten över och förtvivlan om nyheten (De är ihop nu) gjorde att jag låste int mig på wessan en stund, men lugnade sedan ner mig. Jag fick annat att tänka på då en av de lite yngre flickorna inte mådde bra och det skulle skickas textmeddelanden åt pappor osv. Vi satte oss ett par flickor med henne i nedre wessan och lugnade ner oss. Hennes bästa vän hade just gjort slut med sin pojkvän (sedan ett halvt år tillbaka) så vi pratade lite om det också. Det måste ha kännats konstigt. Det var annars också ganska mycket sådant drama bland ettans flickor.
Det låter hemskt, men de där timmarna på wessan med de stackars flickorna var nog det som gjorde festen lyckad sist och slutligten. Då man har andra problem att tala om så glömmer man sina egna och man kan försöka göra någon annan lite lugnare i stället för att känna efter hur man själv mår. Det har nog gjort den här dagen också lite drägligare.
Blev där över natten, då det kändes viktigare att få iväg de andra i taxi först och min sista buss gick. Vi sov tre flickor i en dubbelsäng, inte särdeles bekvämt. I morse var den första tanken: NEJ, inte jobb, men efter lite smörgås och kaffe gick det lite lättare. Hem via och sedan iväg!
På jobbet fanns ett papper i omklädningsrummet: Haluatko kilpailla Vuoden Astianpesijänpalkinnosta? Klart man vill!
Man blir stressad av att läsa på bibban. Man ser alla flitiga ungdomar där och tänker: De där läser mycket flitigare än jag som bara sitter här och tittar på de andra. Där finns en flicka som sitter och läser Galenos, Medis inträdesbok, och jag sitter och tänker: Jaha, jag har inte ens öppnat boken! Det känns lite som en tävling sedan mot eftermiddagen. Ca klockan tre brukar ganska många gå, och sedan är det lite så att man sitter och tänker "Jag är minsann flitig jag, jag tänker sitta här till fem, och jag får mycket mer ut av dagen än ni andra!" Nä, jag går hem.
Vi fick våra preliminära moddaresultat! Femfemfem i alla tre!!! Huj så bra. Man kan skymta ett L bakom en superuppsats! Då jag skulle ringa efter mina resultat från bibban hände det nåt pinsamt. Jag kollade upp numret på våra hemsidor och ringde sedan. Inget svar. Ringer om en minut igen och genast efter det två gånger till. Nähä, ingen är visst i kansliet. Efter två minuter ringer min telefon: Hej Aina, rektor här, hade du ring till mig? Jag sitter i ett möte och kan inte svara, var det något viktigt? OJ! Nä, sorisorisori jag trodde jag ringde till kansliet! Nä, då skall det vara en etta till sist. Jaha, okej, förlåt, hejdå. Tomat!
Om gårdagens fest: Kort och gott; en bra fest! Jag blev lite överraskad då det kom till gästerna. Eller egentligen var det väl inte så många ovändade där, men jag hade på nåt sätt inte ändå tänkt mig att där skulle vara människor från alla årskurser. Men vadå.. Kul!
Så speciellt var det kanske inte. Jag hade jobb idag igen, så det blev inte jättemycket. Jag sprang nu omkring och dansade och pratade, och dansade lite till. Där elva-tiden tog tröttheten över och förtvivlan om nyheten (De är ihop nu) gjorde att jag låste int mig på wessan en stund, men lugnade sedan ner mig. Jag fick annat att tänka på då en av de lite yngre flickorna inte mådde bra och det skulle skickas textmeddelanden åt pappor osv. Vi satte oss ett par flickor med henne i nedre wessan och lugnade ner oss. Hennes bästa vän hade just gjort slut med sin pojkvän (sedan ett halvt år tillbaka) så vi pratade lite om det också. Det måste ha kännats konstigt. Det var annars också ganska mycket sådant drama bland ettans flickor.
Det låter hemskt, men de där timmarna på wessan med de stackars flickorna var nog det som gjorde festen lyckad sist och slutligten. Då man har andra problem att tala om så glömmer man sina egna och man kan försöka göra någon annan lite lugnare i stället för att känna efter hur man själv mår. Det har nog gjort den här dagen också lite drägligare.
Blev där över natten, då det kändes viktigare att få iväg de andra i taxi först och min sista buss gick. Vi sov tre flickor i en dubbelsäng, inte särdeles bekvämt. I morse var den första tanken: NEJ, inte jobb, men efter lite smörgås och kaffe gick det lite lättare. Hem via och sedan iväg!
På jobbet fanns ett papper i omklädningsrummet: Haluatko kilpailla Vuoden Astianpesijänpalkinnosta? Klart man vill!
Man blir stressad av att läsa på bibban. Man ser alla flitiga ungdomar där och tänker: De där läser mycket flitigare än jag som bara sitter här och tittar på de andra. Där finns en flicka som sitter och läser Galenos, Medis inträdesbok, och jag sitter och tänker: Jaha, jag har inte ens öppnat boken! Det känns lite som en tävling sedan mot eftermiddagen. Ca klockan tre brukar ganska många gå, och sedan är det lite så att man sitter och tänker "Jag är minsann flitig jag, jag tänker sitta här till fem, och jag får mycket mer ut av dagen än ni andra!" Nä, jag går hem.
Vi fick våra preliminära moddaresultat! Femfemfem i alla tre!!! Huj så bra. Man kan skymta ett L bakom en superuppsats! Då jag skulle ringa efter mina resultat från bibban hände det nåt pinsamt. Jag kollade upp numret på våra hemsidor och ringde sedan. Inget svar. Ringer om en minut igen och genast efter det två gånger till. Nähä, ingen är visst i kansliet. Efter två minuter ringer min telefon: Hej Aina, rektor här, hade du ring till mig? Jag sitter i ett möte och kan inte svara, var det något viktigt? OJ! Nä, sorisorisori jag trodde jag ringde till kansliet! Nä, då skall det vara en etta till sist. Jaha, okej, förlåt, hejdå. Tomat!
Kommentarer
Trackback
