påsklov enligt tradition
Jag ser så mycket fram emot att åka till landet över påsken att jag har svårt att koncentrera mig på biologin. Jag måste packa, köpa bussbiljett och köpa mellanmål innan jag åker med fyra-bussen. Dessutom skall jag med min rödvita väninna då hon skall gå och donnera blod. Själv har jag varit skjuk så jag går med min koälskande/kemmaskrivande/biollamattaguru-väninna (hon har haft många namn under bloggens livstid) nästa vecka. Jag hoppas nu bara att hon får donera idag. Är lite smickrad över att jag får gå med och hålla hennes hand. Modig flicka!
En annan grej som stör min läsning är tankarna om mattaresultatet. Jag fick enligt mattaläraren 47 poäng, vilket kanske nästan hoppeligen räcker till ett E! Det skulle vara så überhuippu, och jag hoppashoppashoppas, men å andra sidan så är jag livrädd för att antingen gränserna skall bli för höga eller att mina poäng ännu skall sjunka. Ojh vad det skulle harma (gräma mig) om gränserna skulle höjas till 48 eller 49 poäng. Ifall jag får ett E skulle jag ha en säker studieplats på uni. Okej, jag vill inte studera matta, men det skulle vara något att göra.
Jag funderade lite på en sak. En av mina väninnor sade häromdagen att hon har börjat tro lite på ödet och att saker händer av en viss mening. Jag har nog aldrig trott riktigt på det där, jag tror mera på slumpen och på timeing helt enkelt. Men skulle det inte vara skönt att tro att allting händer av en orsak..? Tröstande på nåt vis. Jodå... Men å andra sidan så beror det ju helt på. Tänk om allting bara misslyckas. Tänk om det sedan då kommer fram att du är dömd till evig olycka och att det är meningen att du skall misslyckas i kemmaprovet/du och din pojkvän skall göra slut/din pappa dör/du bor i ett land i krig osv. Då känns det ju bara mera orättvist än om det skulle bero på en slump. Vem är det som har rätten att bestämma att du är dömd till olycka? Gud..? Njah.
Kan som sagt inte vänta på att komma till Lofsdal. Resan dit kommer att gå åt till att lyssna på musik och att hålla biollaboken i handen men inte förmå mig att öppna den. Sedan kommer vi att äta middag då pappa och lillebror kommer sent på kvällen och så får man sova under myggnär i ett kallt rum. Imorgon blir det så mycket läsning som möjligt (inte så mycket) och middag på kvällen med vin och småkusinerna och deras mamma. På dagen kommer påskhäxorna att flyga omkring och tigga godis. På lördag åker mamma och pappa iväg och det blir påskfest med alla släktingar. Ett par nya bebisar kommer att visas upp och det kommer att ätas mycket. På söndag åker jag hem, lite tidigare än jag brukar.
Hatar min chef. Hon hade såklart inte kommit ihåg att jag inte skulle komma på lördag och nu är hon sur på mig för att jag inte dök upp på jobb. SUCK!!! Jag orkar inte med henne.
En annan grej som stör min läsning är tankarna om mattaresultatet. Jag fick enligt mattaläraren 47 poäng, vilket kanske nästan hoppeligen räcker till ett E! Det skulle vara så überhuippu, och jag hoppashoppashoppas, men å andra sidan så är jag livrädd för att antingen gränserna skall bli för höga eller att mina poäng ännu skall sjunka. Ojh vad det skulle harma (gräma mig) om gränserna skulle höjas till 48 eller 49 poäng. Ifall jag får ett E skulle jag ha en säker studieplats på uni. Okej, jag vill inte studera matta, men det skulle vara något att göra.
Jag funderade lite på en sak. En av mina väninnor sade häromdagen att hon har börjat tro lite på ödet och att saker händer av en viss mening. Jag har nog aldrig trott riktigt på det där, jag tror mera på slumpen och på timeing helt enkelt. Men skulle det inte vara skönt att tro att allting händer av en orsak..? Tröstande på nåt vis. Jodå... Men å andra sidan så beror det ju helt på. Tänk om allting bara misslyckas. Tänk om det sedan då kommer fram att du är dömd till evig olycka och att det är meningen att du skall misslyckas i kemmaprovet/du och din pojkvän skall göra slut/din pappa dör/du bor i ett land i krig osv. Då känns det ju bara mera orättvist än om det skulle bero på en slump. Vem är det som har rätten att bestämma att du är dömd till olycka? Gud..? Njah.
Kan som sagt inte vänta på att komma till Lofsdal. Resan dit kommer att gå åt till att lyssna på musik och att hålla biollaboken i handen men inte förmå mig att öppna den. Sedan kommer vi att äta middag då pappa och lillebror kommer sent på kvällen och så får man sova under myggnär i ett kallt rum. Imorgon blir det så mycket läsning som möjligt (inte så mycket) och middag på kvällen med vin och småkusinerna och deras mamma. På dagen kommer påskhäxorna att flyga omkring och tigga godis. På lördag åker mamma och pappa iväg och det blir påskfest med alla släktingar. Ett par nya bebisar kommer att visas upp och det kommer att ätas mycket. På söndag åker jag hem, lite tidigare än jag brukar.
Hatar min chef. Hon hade såklart inte kommit ihåg att jag inte skulle komma på lördag och nu är hon sur på mig för att jag inte dök upp på jobb. SUCK!!! Jag orkar inte med henne.
Kommentarer
Postat av: Jonna
Godmorgon!:)
Trackback
