vardag och ödet
Mådde inte alls bra av morgonkaffet idag. Usch, mådde riktigt skit. Det är förediskt det där kaffet, riktigt giftigt. Tog ändå en kopp till på ett café i stan. Inte lika illamående efter den koppen.
På dagens lässhema står det yttre hot: strålning. Många frågetecken i marginalen kan jag säga. Försöker gissa vad som är viktigt och sträckar under med grön penna. Funderar över om jag har förutsättning att få ut något av det jag läser. Är nu övertygad om att jag kommer att få hudcancer. Ganska rädd. På allvar.
Dagens lunch: Jugge och flingor. Hann inte med något annat före frissan.
Tog en pleppopromenad till salongen. Håret blev alldels fint. Inte något drastiskt. Lite kortare bara.
Igår sa mamma: Aina, om du vill gå till en kosmetolog före dimissionen så får du. Först tänkte jag: Hurra, lyx! Sedan tänkte jag: Ser mina finnar faktiskt så motbjudande ut? Till slut återgick jag till tanken: Hurra, lyx!
Funderade endel på det där med att ha en soulmate (det svenska ordet låter så juntigt), en the one, efter gårdagens Everwood. Tänk så skönt det skulle vara att tro fullt ock fast på att det finns en/ett par människor som det är meningen att man skall vara med. För det skulle liksom ta bort endel av kommer-jag-att-hitta-någon-stressen. Man skulle inte behöva vara rädd för att någon annan kniper Honom, eftersom universum hade planerat att vi skulle träffas, att ödet fanns där och tvingade ihop oss. För tänk om alla män jag skulle passa ihop med, hittar någon annan innan jag hittar honom/han hittar mig. Egentligen tror jag inte på ödet, men ibland skulle det vara skönt att göra det.
På dagens lässhema står det yttre hot: strålning. Många frågetecken i marginalen kan jag säga. Försöker gissa vad som är viktigt och sträckar under med grön penna. Funderar över om jag har förutsättning att få ut något av det jag läser. Är nu övertygad om att jag kommer att få hudcancer. Ganska rädd. På allvar.
Dagens lunch: Jugge och flingor. Hann inte med något annat före frissan.
Tog en pleppopromenad till salongen. Håret blev alldels fint. Inte något drastiskt. Lite kortare bara.
Igår sa mamma: Aina, om du vill gå till en kosmetolog före dimissionen så får du. Först tänkte jag: Hurra, lyx! Sedan tänkte jag: Ser mina finnar faktiskt så motbjudande ut? Till slut återgick jag till tanken: Hurra, lyx!
Funderade endel på det där med att ha en soulmate (det svenska ordet låter så juntigt), en the one, efter gårdagens Everwood. Tänk så skönt det skulle vara att tro fullt ock fast på att det finns en/ett par människor som det är meningen att man skall vara med. För det skulle liksom ta bort endel av kommer-jag-att-hitta-någon-stressen. Man skulle inte behöva vara rädd för att någon annan kniper Honom, eftersom universum hade planerat att vi skulle träffas, att ödet fanns där och tvingade ihop oss. För tänk om alla män jag skulle passa ihop med, hittar någon annan innan jag hittar honom/han hittar mig. Egentligen tror jag inte på ödet, men ibland skulle det vara skönt att göra det.
Kommentarer
Trackback
