hon som

Jag måste säga att jag är rätt så nöjd med min dag. Jag sov länge, drack morgonkaffe (chock!), läste en stund om hjärtat i Galenos, träffade mamma på stan, läste lite till och åkte sedan och tränade. Dagen avslutas med middag hemma. Det som gjorde dagen bra var nog kanske inte det att vi inte hade prepkurs, utan att jag faktiskt fick något gjort trots att jag inte måste. Jag menar, jo, jag skulle ha kunnat stiga upp lite tidigare och läst lite mer och lite mer koncentrerat, men jag fick det ändå gjort och jag var duktig och åkte och tränade, fast jag var lite tveksam om jag skulle orka.

På stan införskaffades the studentmössa. Det blev Wahlmans och storlek 55. Jag var lite generad då mössan var så dyr och då det frågades om det skulle vara 10 eller 14 karat på lyran, men mamma sade att Nå men nu skall det väl vara det finaste av allt. Jag är lite av en materialist och älskar när mamma säger sådär. Då låter det som om hon inte skulle behöva tänka på pengar, fast hon ju aldrig har några. Det handlar inte så mycket om att hon vill visa hur mycket jag är värd, för det behöver inte bevisas genom sådant, utan om något annat, vilket jag inte riktigt kan lägga fingret på just nu. Det är jkanske just det där att hon tar bort värdet från pengarna. Efteråt satt vi på Domkyrkans trappor och åt årets andra kioskglass.

Fick igår bort stickan i fingret jag fått då jag bar ved till bastun på vapplandet. Satt ganska länge med en nål en en pincett, men jag klarade det!

Nu har ja ett mål för Hökillens månad. Realistiskt, jag vet inte. Fånigt, kanske en aning. En utmaning som jag gärna tar och som jag kommer att bli lite besviken om jag inte kan uppnå, absolut.

Mamma citerade en dikt vid matbordet som jag var tungen att leta upp: