hon som

I natt drömde jag om att jag blev mamma till ett litet flickebarn. Jag drömde inte om förlossningen, så det var inte någon sådan mardröm, men jag drömde att jag tänkte på hur jobbigt det är att nu har ett barn (inte sådär blöjbyten och skrik, utan mera att man nu har ansvar för någon annan) och hur rädd jag blev då jag märkte att jag inte älskade barnet som man kanske borde. Alla andra i huset (allt detta skedde i skolhuset där jag jobbar, men det var ändå liksom på lande för där var en massa släktingar) tyckte att flickan var så söt så, men att det nog var lite konstigt att jag som är så ung redan blivit mamma. Då jag tänkte efter vem pappa till flickan var, så blev jag rätt så förskräckt, för det var inte en fadersfigur direkt, ingen som man tänkt att skulle bli en bra pappa.

OM man skulle bli gravid så tror jag inte att jag skulle ha det där inte-älska-sitt-barn-problemet, men faktum är ju att förlossningsdepressioner är rätt så vanliga. Det är jag rädd för. Mer än för förlossningen. Och jag skulle ha många vänner, både pojkar och flickor, som skulle kunna fungera som surrogatföräldrar om pappan till barnet var en olämplig förälder. Och mina egna förstås.

Drömmen fick mig ändå att inse (konkretare än förut) att jag nog inte vill ha barn just nu.

Har vaktat för mycket småbarn det här veckoslutet!