...är lugn i stormen

Vilket väder!

Efter lite för många timmar framför TV:n i morse satte jag i kontaktlinserna (för snöiga glasögon är det värsta som finns) och på långkalsonger och halsduk och så gick jag ut i vinterns första snöstorm. Och det var underbart. Det är så tokigt att man kan gå omkring i världens blåst och snöyra och känna sig så fullständigt lugn och fylld av ro. Jag log bokstavligen hela tiden där ute, ända från att jag gled och halkade i backen utanför ytterdörren till Domkyrkans trappor, (där jag höll på att falla pga blåsten) till Alexen där julgatan just öppnats och som badade i ljus, via julfönstret på Stocka till Espen och till Finland bank där jag gav efter och gjorde en snöängel, rakt framför Snellman. För allt var underbart. Det var en perfekt snöstorm.

Igår fick jag äntligen träffa Han som det talats om så mycket och som bor två kvarter från mig. Var utmattad efter dagens tio timmar av barnvaktning, täckt av babyspugel och allt annat än sexig, men det blev alldeles bra, och de få timmarna ute var värt de tio minutrarna hemma där jag bytt kläder.

Julljusen på Alexen piggar alltid upp. Det var tal om en lillajulsfest här inom kort och snön livar upp stämningen.

Nu börjar Idols. Äter chili-körsbärschoko!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0