hon som

Nå nu är det förjävligt.

Jag kan liksom inte hållas renblodig i två veckor i streck, utan bara måst bli flunssig såhär igen just innan man skall gå och rädda världen och alla med blodbrist. Och jag som haft två stackars flickor väntande så att vi skall kunna gå tillsammans. Jag tycker liksom inte att jag ens rör i de där barnen på jobbet, men ändå lyckas de på något sätt smitta ner mig, fast ingen av dem heller är sjuk för tillfället. Har dessutom ätit lite vitaminer och massor av apelsiner för att lite minska på riskerna, och tränat duktigt och ätit bra.

Läsningen går åt skogen. Igår fanns det ingen motivation, och inte idag heller. Jag gav kanske upp lite för lätt, vilket jag inte mår bättre av, men det gick bara inte. Sitter och undrar bittert om den halva timmen av läsning var till någon nytta, eller om jag bara borde ha sovit istället.

Föll för frestelsen och åt en fryspizza till lunch. Så idag är jag både lat och fet. Blä.

Något som därmot gjorde mig väldigt nöjd och glad var den ljusröda kastrullen och den ljusröda stekpannan, som jag idag inte längre kunde motstå. När jag en dag flyttar hemifrån kommer matlagningen att bli lite roligare. Tänk er att koka knäck/makaroner/morötter i en rosa kastrull! Visst blir man glav av tanken!

Drack säsongens första saftglögg idag. Fast jag var så täppt i näsan att jag gick miste om mycket av smaken. Men det var mysigt ändå.

För tillfället läser vi Herr och Fru Slusk på jobbet. Barnen älskar den och jag också.