hon som

Det blev en rätt så bra kväll igår, trots att förutsättningarna inte var de bästa. Mamma och pappa kom hem efter nio och vi åt en bit mat oh drack lite vin och så gjorde lillebrodern sådana där sagor där han först han skrivit en basberättelse och så får vi fylla i med substantiv och verb och adjektiv osv. Och så blir det roligt. Och visste blev det  alldeles skoj. Vi skålade för Martti och talade sportlovsplaner. Så bröt vi arm. Pappa vann brodern och brodern vann mamma. Jag förlorade mot alla, och jag skyller hårt på sjukdom.

Här kommer en av sagorna vi tillsammans skrev igår.

Krokodilen Jan

Det var en gång en krokodil som hette Jan. En dag när han var hungrig åt han upp en pojke, han uppfattade från några andra i trängslet något som lät som Sandor. Jan hade det ganska tråkigt, fast han hade 1 500 000 051 ostar som han hade raserat, vilket han tyckte var skoj. Det kostade 2007 dollar att beställa så många ostar från Ebay. Men en dag förändrades allt då han träffade Karl Marx, Jan hade nämligen aldrig träffat en tysk person. Karl Marx höll på och snorade i Åbo, där Jan höll till (han hade strippat från Nicaragua till Amsterdam, och slutligen hamnade han i Finland, det var inget han skämdes för egentligen, han var ung och behövde pengarna). Marx hade varit 13 år då. Han hade fått framspått att han skulle bli stor man. Jan skrämde honom och tvingade Marx att föra honom till den som hade spått honom, eftersom han ville pröva något nytt. Det var en spågumma vid namn Reidar Einar von Gustavsson som han kom till. Och hon började spå allt vad hon kunde eftersom han hotade med döden. Hon spådde: Jan skulle samla alla aboriginer och finlandsvenskar för att skida från Luosto till Bahamas, då skulle de få svettas, sen skulle han krama och sexta Jerker Erikson, och slutligen skrinna i Martti Ahtisaaris skåp. Med dessa ord gick Jan hem och tänkte på spådomen. Efter tre millenniums tänkande så svalt han och dog. Slut.

Igår såg jag en reklam på baksidan av TV-maailma. Det som först såg ut som en riktigt näpen liten flickbaby visade sig vara en docka. Såhär stod det:  SENSAATIOMAINEN TAIDENUKKE: Emilia-nukke tuntuu elävältä vauvalta, koska se on valmistettu luonnonmukaisesta, ihon tuntuvasta vinyylistä. Luonnollisuutta lisäävät monet yksityiskohdat mm. ihopoimut. Dockan är 56 cm lång och alltså "naturlig" storlek. Dockan är nog inte riktad mot barn, då den kostar nästan 150 €. Jag är lite rädd att fråga mig själv vilka stackars människor som skulle ha behovet att köpa den här dockan. Såg att det fanns en artikel om samma slags dockor i dagens husis, men jag läste aldrig igenom den.

Läste på min antibiotikabruksanvisning om biverkningar. En av biverkningarna kunde vara anorexi. Vad det nu sen kan bero på.

Kom just hem från en lyckad utfärd till Sveaborg med mamma. Vi var och kollade lite filmningsställen i det ruskiga vädret. Uppe på vallarna vid kanonerna blåste det så in i helvete och jag var glad att det blåste in mot land. Fast jag tror att både mamma och jag njöt lite av äventyret. Sveaborg är nog ett märkligt och vackert ställe.  Och manuset blir bara bättre och bättre.

Ikväll blir det middag med vänner till Hon som kommit och hälsat på från Schweiz ära. Borde kanske försöka ta en tupplur innan dess.