...lever på veckosluten
Det känns som om jag lever för veckosluten, för det är ju då allt händer. Har igen en massa att berätta.
Fredagssitsen blev lyckad. Då jag kom dit kändes det som om alla trodde att jag var smartare än jag är. Eller liksom då (nästan) alla där var antingen blivande jurister eller blivande läkare, så antog de ju, att de som de inte kände var det de inte själva var. Och jag var ju ingendera.
Före middagen kände man sig en aning utanför, men det blev en hel del snack med olika närmare och avlägsnare vänner. Spanade in en kille i blå skjorta (väldigt söt) och såg till så att jag satte mig bredvid honom. Jag blev åtskild från alla trygga vänner, men det var okej, för jag hade jättetrevligt codex-bordsällskap och vi satt tillsammans och förundrade oss över thoracalernas sångkunskaper (de sjöng ju snapsvisorna i stämmor för guds skull). Snapsen flödade, och maten var väl god, men av någon anledning hade jag svårt att äta så mycket som jag brukar. Efter middagen är allting lite råddigt, alltså vad som hände i vilken ordning. Jag dansade lite, pratade lite, men inte särskilt länge, för ganska snart insåg jag att jag kan få sällskap hemåt och då tog jag ett ganska snabbt avsked och gick ut i regnet. Bussarna gick inte så som vi hade kollat (hur vi nu sedan hade gjort det) så det blev en över en timmes promenad. Regnet gjorde inte så mycket då mina skor höll vattnet relativt bra, och vi såg kaniner i hundratals. Det kryllade av kaniner. Sista ensamma biten från Hagnäs hem kändes lite härligt eländig då regnet öste ner.
---
Lördagsexkursionen till Åbo var ett härligt projekt. Men roligt att stiga upp på morgonen var det inte. Att sitta i tåget och lyssna på X3M medan man stickade var inte så farligt, inte heller att gå och äta god pizza på Dennis, men sedan kom John Blund på blixtvisit och jag blev trött och bitter och inåtvänd. Dagen kändes ganska kort då vi var framme i Åbo först två-tiden och åkte före nio. Roligt att se lägenheten. Gillade den verkligen. Favoritstunderna var kanske ändå i tåget dir och tillbaka, då man fick sitta tyst och inte behövde socialisera så mycket, hur hemskt det nu än låter.
---
Tidigt upp på söndag också för att valnämnda sig. Var jätteosäker då jag inte alls visste hur det hela gick till, men man fattade systemet ganska snabbt, och jag kunde konstatera att jag var bättre på att stämpla rösterna än att leta fram namn på listan. Är någon form av piilodyslektiker. Helt roligt att se alla modiga (vädret var ju allt annat än tervligt), dyblöta röstare, och att kolla namnlistorna var väldigt intressent (vem har födis idag, vem har samma födis som jag, vem är yngst, vad heter folk osv.). Varför heter alla finska män Olavi eller Antero i andra namn? Att sitta på en oergonomisk stol i fem timmar var däremot inte lika kiva. Sådan tur att vi hade en gladlynt väktare som kokade kaffe åt oss. På dagen hade jag en ganska lång paus och låg i soffan och stirrade på TV i flera timmar för försökte somna. Somnandet lyckades inte så bra så jag stirrade mest. Vi åt middag och sedan skulle man ut i regnrusket igen för att räkna alla röster. Allt annat än lockande. Men jag sparade in 8 euro på att cykla fram och tillbaka två gånger istället för att ta spåran.
Rösträkningen var mycket osexigare än jag föreställt mig. Jag hade lite tänkt mig ett system som en väloljad maskin där alla har en liten roll, men det var mera att samla i högar och lite knipsa ihop med gem. Själv fick jag dessutom sitta och kontrollräkna streck på listan så jag hade inte så mycket med det att göra. Lite roligt var det ändå att se om någon röstat på samma kandidat som man själv. Hade också hoppats på att folk skulle skriva små hälsningar, eller ens ritat en liten bild på röstningssedeln, men det hade ingen, förutom en där det stod en massa svordomar. Kanske man inte får skriva annat på lappen, vad vet jag. Alldeles roligt var det, men skulle nog kanske ändå ha behövt en sovmorgon.
---
Under och efter veckoslutet har jag också varit och ätit på Unicafé för första gången i mitt liv, blivit kär i en ljusröd kastrull (rosa bandet-kampanj), skrattat hysteriskt under ett telefonsamtal om en provsjungning (inget elakt skratt, utan ett jag-kan-inte-fatta-att-du-gjorde-det-men-ujh-så-härligt-att-du-gjorde-det-i-alla-fall-skratt!), övat på ajonetti, köpt en ny kaffekanna till kaffemaskinen och försökt börja läsa galenos igen utan framgång.
Blev bjuden på officersbalen av en viss underofficerselev (är det inte det han är..? hjälp). Vilken ära, och hu så roligt och högtidligt det skall bli. Man får nytta av gammeldansklänningen igen.
Fredagssitsen blev lyckad. Då jag kom dit kändes det som om alla trodde att jag var smartare än jag är. Eller liksom då (nästan) alla där var antingen blivande jurister eller blivande läkare, så antog de ju, att de som de inte kände var det de inte själva var. Och jag var ju ingendera.
Före middagen kände man sig en aning utanför, men det blev en hel del snack med olika närmare och avlägsnare vänner. Spanade in en kille i blå skjorta (väldigt söt) och såg till så att jag satte mig bredvid honom. Jag blev åtskild från alla trygga vänner, men det var okej, för jag hade jättetrevligt codex-bordsällskap och vi satt tillsammans och förundrade oss över thoracalernas sångkunskaper (de sjöng ju snapsvisorna i stämmor för guds skull). Snapsen flödade, och maten var väl god, men av någon anledning hade jag svårt att äta så mycket som jag brukar. Efter middagen är allting lite råddigt, alltså vad som hände i vilken ordning. Jag dansade lite, pratade lite, men inte särskilt länge, för ganska snart insåg jag att jag kan få sällskap hemåt och då tog jag ett ganska snabbt avsked och gick ut i regnet. Bussarna gick inte så som vi hade kollat (hur vi nu sedan hade gjort det) så det blev en över en timmes promenad. Regnet gjorde inte så mycket då mina skor höll vattnet relativt bra, och vi såg kaniner i hundratals. Det kryllade av kaniner. Sista ensamma biten från Hagnäs hem kändes lite härligt eländig då regnet öste ner.
---
Lördagsexkursionen till Åbo var ett härligt projekt. Men roligt att stiga upp på morgonen var det inte. Att sitta i tåget och lyssna på X3M medan man stickade var inte så farligt, inte heller att gå och äta god pizza på Dennis, men sedan kom John Blund på blixtvisit och jag blev trött och bitter och inåtvänd. Dagen kändes ganska kort då vi var framme i Åbo först två-tiden och åkte före nio. Roligt att se lägenheten. Gillade den verkligen. Favoritstunderna var kanske ändå i tåget dir och tillbaka, då man fick sitta tyst och inte behövde socialisera så mycket, hur hemskt det nu än låter.
---
Tidigt upp på söndag också för att valnämnda sig. Var jätteosäker då jag inte alls visste hur det hela gick till, men man fattade systemet ganska snabbt, och jag kunde konstatera att jag var bättre på att stämpla rösterna än att leta fram namn på listan. Är någon form av piilodyslektiker. Helt roligt att se alla modiga (vädret var ju allt annat än tervligt), dyblöta röstare, och att kolla namnlistorna var väldigt intressent (vem har födis idag, vem har samma födis som jag, vem är yngst, vad heter folk osv.). Varför heter alla finska män Olavi eller Antero i andra namn? Att sitta på en oergonomisk stol i fem timmar var däremot inte lika kiva. Sådan tur att vi hade en gladlynt väktare som kokade kaffe åt oss. På dagen hade jag en ganska lång paus och låg i soffan och stirrade på TV i flera timmar för försökte somna. Somnandet lyckades inte så bra så jag stirrade mest. Vi åt middag och sedan skulle man ut i regnrusket igen för att räkna alla röster. Allt annat än lockande. Men jag sparade in 8 euro på att cykla fram och tillbaka två gånger istället för att ta spåran.
Rösträkningen var mycket osexigare än jag föreställt mig. Jag hade lite tänkt mig ett system som en väloljad maskin där alla har en liten roll, men det var mera att samla i högar och lite knipsa ihop med gem. Själv fick jag dessutom sitta och kontrollräkna streck på listan så jag hade inte så mycket med det att göra. Lite roligt var det ändå att se om någon röstat på samma kandidat som man själv. Hade också hoppats på att folk skulle skriva små hälsningar, eller ens ritat en liten bild på röstningssedeln, men det hade ingen, förutom en där det stod en massa svordomar. Kanske man inte får skriva annat på lappen, vad vet jag. Alldeles roligt var det, men skulle nog kanske ändå ha behövt en sovmorgon.
---
Under och efter veckoslutet har jag också varit och ätit på Unicafé för första gången i mitt liv, blivit kär i en ljusröd kastrull (rosa bandet-kampanj), skrattat hysteriskt under ett telefonsamtal om en provsjungning (inget elakt skratt, utan ett jag-kan-inte-fatta-att-du-gjorde-det-men-ujh-så-härligt-att-du-gjorde-det-i-alla-fall-skratt!), övat på ajonetti, köpt en ny kaffekanna till kaffemaskinen och försökt börja läsa galenos igen utan framgång.
Blev bjuden på officersbalen av en viss underofficerselev (är det inte det han är..? hjälp). Vilken ära, och hu så roligt och högtidligt det skall bli. Man får nytta av gammeldansklänningen igen.
Kommentarer
Postat av: Anonym
lurrelilur!
Postat av: ainan
Ajoo! Hah, det var nog dagens skratt att höra på en kämpande vän som inte klarade av att säga lurrelilur! Jag skrattade och han svor :D.
Trackback
