...bara blir sämre
Jag har lyckats, som min goda vän så utmärkt uttryckte det, bli dubbelinfekterad. Igår kväll under Idols märkte jag hur det började trycka i det högra örat och jag kunde konstatera (jag känner igen en på 300 kilometers håll) att jag fått öroninfektion. Suck. Bara att ringa till pappa som kom hem, och sedan gick till apoteket för att hämta antibiotika. Man känner sig väldigt omhändertagen då föräldrarna gör sådant.
Så nu är mitt ena öra alldeles i lås, och jag hör allting på det örat lite fördröjt, som om man hade röster i huvudet. I morse proppade jag i mig två antibiotikapiller, en värktablett, ögonsalva, järn och vitaminer. Nog perkele skall jag bli frisk nog. Feber har jag fortfarande inte, så jag behöver inte ringa något pinsamt samtal och säga att jag inte tänker komma på jobb. Men banne mig om barnen är jobbiga idag så kommer de att få se på en Aina med blodsprängda ögon, rinnande näsa och ingen hörsel hest skrika på dem som de aldrig blivit påskrikna förut. Eller så lägger jag mig bara på golvet och gråter.
Var på galna dagar igår på morgonen innan körlektionen och köpte en fin ny klocka. Jättenöjd över att äntligen ha en klocka igen, men är lite ovan. Det var annars en ganska angenäm upplevelse att vara där den tiden på morgonen, då man ännu kunde andas och inte behövde tränga sig fram bland erbjudanden och gula spöken. Köpte också Bo Kaspers Orkesters senaste cd 8 och lyssnade på den lite igårkväll. Kan inte säga så mycket om den ännu, har inte lyssnat tillräkligt, men den verkar vara lite mer som deras tidigare album än Hund.
Har nu skrivit en andra version på manuset och den blev väldigt mycket bättre redan nu. Jätteskönt att ha en handledare som har massor av förbättringaförslag. För man blir liksom själv nöjdare då man märker hur helheten fungerar bättre.
Blir alldeles varm i kroppen då det kom fram att vi åker till lande under höstlovet. Jag åker bara för ett par nätter, man vill ju inte missa en tupare i Tölö, men tanken på att bara få ligga i sängen, dricka kaffe, gå på promenad och läsa något fint gör mig jättelycklig.
Så nu är mitt ena öra alldeles i lås, och jag hör allting på det örat lite fördröjt, som om man hade röster i huvudet. I morse proppade jag i mig två antibiotikapiller, en värktablett, ögonsalva, järn och vitaminer. Nog perkele skall jag bli frisk nog. Feber har jag fortfarande inte, så jag behöver inte ringa något pinsamt samtal och säga att jag inte tänker komma på jobb. Men banne mig om barnen är jobbiga idag så kommer de att få se på en Aina med blodsprängda ögon, rinnande näsa och ingen hörsel hest skrika på dem som de aldrig blivit påskrikna förut. Eller så lägger jag mig bara på golvet och gråter.
Var på galna dagar igår på morgonen innan körlektionen och köpte en fin ny klocka. Jättenöjd över att äntligen ha en klocka igen, men är lite ovan. Det var annars en ganska angenäm upplevelse att vara där den tiden på morgonen, då man ännu kunde andas och inte behövde tränga sig fram bland erbjudanden och gula spöken. Köpte också Bo Kaspers Orkesters senaste cd 8 och lyssnade på den lite igårkväll. Kan inte säga så mycket om den ännu, har inte lyssnat tillräkligt, men den verkar vara lite mer som deras tidigare album än Hund.
Har nu skrivit en andra version på manuset och den blev väldigt mycket bättre redan nu. Jätteskönt att ha en handledare som har massor av förbättringaförslag. För man blir liksom själv nöjdare då man märker hur helheten fungerar bättre.
Blir alldeles varm i kroppen då det kom fram att vi åker till lande under höstlovet. Jag åker bara för ett par nätter, man vill ju inte missa en tupare i Tölö, men tanken på att bara få ligga i sängen, dricka kaffe, gå på promenad och läsa något fint gör mig jättelycklig.
Kommentarer
Trackback
