hon som

Igen ett lyckat veckoslut, nästan förbi.

Fredag var cirkusdag! Jag såg så mycke fram emot det och jag hade höga förväntningar. Blev lite orolig då det inte doftade så nostalgiskt och starkt i tältet som jag trott, men allt blev bra tillslut. Jag hade inte trott att jag skulle ha blivit så imponerad över numren, men det blev jag. Satt och skrek lite för mycket för att vara en 19-åring. Diggade hårt jonglörerna (mannen var förutom bra dessutom söt) och så tyckte jag om hästshowen också. Ett clownnummer som gick ut på att människor i publiken skulle uppträda med diverse instrument var roligt. Lite dålig finska som förut (hauska koiramies Sebastians vokabulär gick ut på ungefär ei och hyva).

Det som var annorlunda den här gången var delvis det att de hade tagit in en massa moderna och kända låtar till numren (eller så fattade jag bara inte det då jag var tio och inte kände till musik) och att jag ganska mycket satt och tänkte på livet som cirkusmänniskorna lever. Tänk vilket liv. Och tänk på barnen som föds och som sedan reser runt med sina föräldrar på cirkusen. Vad har de egentligen för val? De kan ju inte gå i skola som andra barn och hur skall de som tonåringar klara av det att valet av partner kanske inte är jättebrett. Men å andra sidan verkar de trivas tillsammans och det verkar vara lite sådär stor-familj-fiilis.

Efteråt gick vi hem till oss och delade på en faska vin och talade rappakalja.

Igår var det först manusmöte på ett café och sedan bar det av med tåg till Grankulla där fem (fyra + en) lagade mat. Det blev carbonara-pasta och vaniljglass-hallon-maräng-mössö till efterrätt. Vi satt fem ungdomar och två föräldrar i vardagsrummet och åt och det var hur trevlig som helst. Matlagningen funkade också smidigt och smärtfritt. Efteråt blev det lite hemtrevligt kinande (oj vad jag älskar det där småbråkande mellan diverse personer), pianospel, sherry och så tillslut The Truman show i övre våningen. Jag och Han som egentligen inte mera har någon egentlig orsak att sova över stannade över natten och i morse åt vi resten av baconet och gjorde ingenting en stund. En urmysig kväll som ledde till en härligt degig söndag.

Borde ännu få endel grejer gjorda idag, men vi skall se hur det blir.

Blev alldeles totalchockad i tåget påväg hem då det satt två killar i vagnen som lyssnade på musik (typ Usher) via telefonen och de hade på högtalarna så att alla i hela vagnen kunde höra högt och tydligt. Liksom, man gör ju inte så! Så oförskämt. Jag blev riktigt irriterad på musiken och kunde som tur efter Hoplax lyssna till min egna musik på min mp3:a.

Ser fram emot kvällens Idols och Främlingar. I torsdagens Idols var mina sympatier till 100 % med den skäggiga, feta gubben från norr som sjöng Radioheads Creep: But I'm a creep/I'm a weirdo/What the hell am I doin' here/I don't belong here. Och så är jag pyttelite kär i Heikki.