hon som

Tror att jag idag skaffat mig en lindrig idrottsskada. I ryggen. Inte jobbigt ännu, men hoppas att det varken blir värre eller långvarig.

Det finns en gräns för hur mycket man kan låna grejer av sin syster i hemlighet. Den gränsen har min syster gått över för länge sedan. Det gäller min vita kajalpenna. Jag märkte i somras att den fattades från min låda. Jag trodde att jag förlagt den, men någon månad senare hittade jag den i hennes sminkpåse (den låg öppen, jag snokade inte. Kanske). Jag tog tillbaka den, utan att kommentera stölden. Efter några veckor var pennan borta igen. Den här gången gick jag direkt till hennes påse och där hittade jag ju den igen. Idag har jag återfunnit den försvunna pennan för fjärde eller femte gången.

Jag frågade henne aldrig om hon tagit den och lät henne inte heller veta att jag tagit den tillbaka, men nu måste det ju vara nog. Vi kan inte gå och bråka om pennan under tystnad. Så jag tänker gömma den. Tänk så fånigt. Gömma sin egen penna från sin syster som annars tar den från en. Det finns en risk att hon numera tror att den är hennes, då hon haft den i sin påse så långa tider i streck. Men den är min.

Maten igår var himmelsk. Jag år abborrpyörykkä i smörigt syrligt spad, stekt sik med rödbeta och svamp, och till efterrätt en mendelkaka med vaniljglass. Och prosecco och vin till. Måste säga att den salta siken och den sötsyrliga rödbetan var den bästa kombinationen på länge.